Magnifice Domine Rector
och
Venerandum Consistorium!
Inför Hans Magnificence och Venerandum Consistorium fördristar jag mig i diupaste ödmiukhet med denna min supplique inkoma, angående öfwerskotz medlens i dett Wredianiska stipendiumet åhtniutande. Jag har nu hela tijden först i Lund, sedan här med största möda kunnat mig uppehålla, och nu änteln ser mig ingen wäg öfrig, att kunna wid Academien utherda, hälst som jag inge anhörige har att tillita, och dett lille stipendium Regium jag mig här tills hugnat af, är redan exspirerat. Drar altså till Hans Magnificence och Venerandum Consistorium den ödmiuke tillförsicht, att De mig, nu i största nöd stadd, här med täcktes hugna, hälst som jag är fattigare än någon af mina competitorer, kanske ock torde hafwa samma meriter, som de, då jag äfwen skall beflita mig, så snart som de, att blifwa publico till någon tienst. Jag afwachtar en gunstig resolution[1] och förblifwer med all wördnad
Magnifici Dni Rectoris
och
Venerandi Consistorii
ödmiukaste tienare
Carl Linnaeus.
Upsal. d: 16 Nov: 1732
EXPLANATORY NOTES
1. Linnaeus won the scholarship by ten votes to three. His main competitor Olof Murén appealed against the decision but without success.