Smirna d[en] 22/11 Nov[ember] 1751.
Högädle H[err] Archiater
Nådige Herre
Jag nyttjar alla tilfällen at upwakta H[err] Archiatern, i hopp att mina bref
hafwa beständigt samma lycka de hit intil haft at komma wäl fram. Jag bör dock icke
dölja, at jag är i något twifwelsmål om dem som jag detta året affärdat, emedan jag ej
haft den hugnaden at inhämta något från H[err] Archiatern af innewarande år.
Wi fingo i går hit den Wienska couriren som ordenteligen kommer hwar månad, med hwilken jag hade gordt mig säkert hopp at ha tidningar från Swerige, hwilcket slog mig felt, med den nästa hoppas jag mig blifwa lyckeligare.
Det jag mäst åstundar at få weta är om de små samlingar samt
2ne Cycomori, hwilka jag öfwerskickade från Egypten äro riktigt framkomne som jag önskar. H[err] Archiatern behagade wid min afresa från Swerige ge mig anledning at ställa utanskriften af alla mina bref til Kongl[iga] Wettenskaps Societeten i Upsala såsom den der skulle ha fri Postgång öfwer hela Europa, i anledning hwar af jag altid betient mig af denna utanskrift, utan at göra anstalt om Postpenningars betalande, men jag blef missnögd, då jag för några, dagar sedan fick bref frän min correspondent i Livorno, i hwilket jag fick weta at från denna platsen äger
ej Societeten frihet för sina bref, jag fruktar at det är detsamma i Marseille, hwarom jag ej ännu är underrättad, den största olägenhet här af är at okunnigheten af detta hade kunnat förlora alla mina bref, för hwilka jag hade tagit annan utwäg om jag wetat det de warit underkastade afgift.
Jag skulle tro at Kejserlige Postbetienterne i Livorno göra et intrång i wår Societets frihet, hwar om H[err] Archiatern täcktes underrätta wederbörande, som härom kunna foga nödig anstalt.
Brist af penningar hindrar mig at ansamla anmärkningar, men ej få tid at utarbeta dem och ge dem det lius som fodras til deras heder och Wettenskapens förkofring. Ännu en gång, jag håller de anmärkningar hwilka man kan göra på desse Österländske örter för de endaste som kunna ge oss at weta om de gamle hafwa lemnat oss dikter eller sanningar i Natural Historien; men sådane anmärkningar göras ej under en hastresa under et långwarigt wistande på en ort, råkar man dem merendels af en händelse lik som gamle fynd eller nya medicamenter. En resa öfwer hela fasta landet af
Graekeland skulle mycket här til bidraga, en uti Natolien skulle äfwen ha sin nytta, lyckelig den, som funno sig i omständigheter at uträtta det myckna goda som kunde uträttas; i wår tid borde det dock ske då werlden äger hog lust och smak för Naturalwettenskapen, åt denna tiden tyckes det wara förbehållit at skaffa rena uplysningar åt deras skrifter som rögdt en wäg hwilken et långwarigt barbarie låtit igenwäxa.
Jag längtar efter ingen ting så mycket som efter tidningar från H[err] Archiatern och skattar mig i ingen ting lyckeligare än at få lefwa
Högädle H[err] Archiaterns
Ödmiukaste Tienare
Frederic Hasselquist.
Nyligen har man sagt mig, at på Ön Metelin i Archipelago skal
finnas en Insect, af hvilken den, som blifvit stungen, svulnar och blir yr, och kan ej botas på annat sätt än med gungande. Man har äfwen sagt mig både nu och sista gången jag var i Natolien at omkring Brussa, den härliga och rika staden, skal finnas små sjöar på de omliggande bärgen, i hvilka skal ges en fisk, som har den egenskapen at han håller vattnet kallt, och til den ändan hämtas til Constantinopel af Sultan, at til detta bruk användas i Seraillen. H[err] Archiatern märker lätteligen, at dessa anmärkningar äro ofullkomlige och behöfwa en hel omständelig undersökning. De gamle, i synnerhet PLINIUS, samlade sådana berättelser under sina natural-resor; men efter de ej varit anförde med tilräckeliga omständigheter, har en vårdslös efterverld utan misskundsamhet gifvit den namn af Plinii Fabler, och Plinius sjelf den störste samlare af Natural-anmärkningar, som nånsin varit til, har uppenbarligen blifvit kallad friljugare af dem, som ej förstått, hvad han skrifvit.