Til H[err] Archiater Linnaeus.
Högädle Herr Archiater,
Nu får iag ändtel[igen] den äran, at berätta min hulda Informator de glada
tidender, at iag den 6. hujus om aftonen i Solgången lyckeligen anlände hijt til London.
resan från Norrige skedde d. 28. Januarii. Väderleken på siön under hela hijtresan var
sådan, som en Poultron til siös sig någonsin kunnat önska, ty vågorna på siön gingo
aldrig större, än at vi hvar dag kunnat utan fara ro med en espinge allestäds på
hafvet, der vi seglade; ja de fläste dagar hade iag trygt kunnat våga mig at både med
en liten julle och en ökstock ro på hafvet hvart iag velat; siöfolcket sade, at de aldrig
sedt Nordsiön vara så stilla. Aldrig sågo vi til någon kapare på siön, en ei liten
förmån; ty dagel[iga] exempel visa, hvad skada dessa diuren äfven göra på neutrala
skepp, der de plundra och röfva bort alt hvad löst de finna af kläder, penningar etc.
kortel[igen], alt hvad de tycka om, ja det går ibland så långt, at de röfva kläderna af
kroppen; Svenska, Danska, Norrska, Tyska siöfarande hafva detta erfarit mera än de
vela; Tag igen hvem det var som giorde så; det är orätt och mot lag, men sit pro
ratione voluntas, heter det här. I Norrige bekom iag H[err] Archiaterns bref, och
beswarade samma strax, deri bref äfven lades till H[err] Secret[erare] Elvius och H[err]
Vice Praesidenten Bielke, item et vidlyfftigt til H[err] Baron och Öfwerhofintendenten
Hårleman; iag vil ei annat förmoda, än at H[err] Archiatern bekommit dessa alla. ei
vet iag, om anten H[err] Secret[erare] Elvius, eller H[err] Archiatern, eller H[err]
Baron Bielke skrifvit och skickat något bref hijt til mig til London, men inga finnes
bland quarlefda på Posten, och inga vet H[err] Abr[aham] Spalding om. et ber iag om,
at då bref sändas hijt til mig, at de skickas under couvert til H[err] Spalding; nei, iag
besinnar mig, couvertet allena kostar då vid utlösningen så mycket som sielfva
brefvet; derföre bäst, at de sändas directe til mig; iag vil bedja H[err] Spalding draga
omsorg, at de altid blifva uttagne af honom, och til mig sända; men de måste skrifvas
och vikas så, at intet couvert slås om dem, utan utanskriften skrifves på samma
papper som brefvet är; annors, som förr sades, får iag betala en shilling allena för
bara couvertet; än här iag ei hinnat flytta mig upp til mit bestälta logement, utan vil
efter middagen giöra det; skeppen til norra America gå först härifrån i slutet af Martii
månad med convoy; förut drista de sig ei för dref-ijs vid Americanske kusterne och
siötökna; at så länge ligga i detta dyra London har iag ei samvete til; iag täncker
derföre blifva här 14. dagar i staden, at blifva något hemma i språket; til den ändan
har H[err] Spalding skaffat mig et sådant quarter, derest Matmodren kan tala
Svenska, och des 4. döttrar förstå något det samma; desse, h[vil]ka, såsom quinfolck,
hafva quinfolckens medfödda siuka at aldrig kunna hålla munnen, utan ständigt
prata, hafva lofvat så excercera mig i Engelska språket, at iag innom 14. dagar skal
kunna handleda mig hvart iag vil; altså hielper nu ei, om iag i par veckor skal på vist
sätt vara en Jungfrupilt: derefter täncker iag resa ut til Herdsforshire til den
namnkunnige Ellis, at bese och betrakta hela hans landskötsel etc. hvarest iag är
sinnad blifva till H[err] Spalding befaller mig at begifva mig derifrån til de til America
gående skepp. Jag gitter ei gå til någon af de lärda Herrarna härstädes, til hvilcka iag
har med mig H[err] Archiaterns recommendations bref, innan iag någorlunda förstår
Engelskan, och kan tala med dem i deras modersmål; ty då blir iag först välkommen:
Latin kan väl en del af dem prata och skrifva, men med alt detta förstår hvarcken iag
dem, eller de mig, fast vi ock bägge talte Ciceronis Latin, ty de pronunciera Latin
långt värre än en ram Finne /:min högtärade Landsman:/ Svenskan; neml[igen]
secundum enunciationem anglicam. Alla gynnare och bekanta hälsas, bland hvilcka i
synnerhet nämnes H[err] Doctor Celsius, Herrar Professorer Klingenstierna, Strömer,
Celsius junior, Ihre, Rosén, Solander, Mag[ister] Strömmer; bägge Magistrar Almar.
Engelsmän, som varit i Canada, beskrifva det som det ohyggeligaste och kallaste land,
som under Solen gifves: hela sommaren skal der nästan altid vara sådan tökne, at
man sällan kan derföre se Solen: iag kitslas mycket, at få komma dijt; Raggen fohle
bort alla Kapare, ty nog är iag curieux at få se allehanda länder; men så lyster iag
dock ei gierna denna resan at få se Franckrike eller Spanien.
Jag har det nöje, at städse framhärda
Högädle Herr Archiaterns
ödmiukaste tienare
Pehr Kalm.
London d[en] 9. Febr[uarii]
1748.