Min Kiäre H[err] Broder
Mycken heder och tacksägelse för de kiära brefven, som jag igenom Min
H[err] Cammerdieners wårdslöshet fick i går på en gång. Han lärer ej velat uttaga det
ena förl[idne] Lögerdag, på thet han skulle sättja mig i en farlig alteration af glädje.
Och för den argheten, så hafver jag förafskedat honom ifrån mig. När K[iäre] Bror
kommer til mig så skal han få se en långt beskedligare Cammerdiener.
Det giör mig ondt at jag sist war så snål och skref om örter. Dock tager jag gierna
emot om Kiäre Bror hafver några at mista. H[err] Tufvén har hulpit mig at genomgå 5
Classer, som K[iäre] Bror ser härhos upteknade defecter. Dem som K[iäre] Bror kan
ärsättja, så tager jag med hjertans tacksamhet emot. J synnerhet de som äro
Officinales, ehuru de ej skulle vara rätt väl inlagde, skola roa mig högeligen. På hvar
skal jag skrifva dono Principis Botanici orbis.
Prins Gustaf går ej än ut efter sin fråssa. Och Drottningen som var rätt illa af
hufvud-, tand- och magvärk förra veckan, mår nu Gudi lof väl, men för precaution,
ligger än. Derföre lärer, hoppas jag, ingen resa blifva till Ulricsdal, om icke dagen för
Påsk; och jag får derföre emottaga Min K[iäre] Bror här i Stockholm, och plåga honom
om qvällarna med Örter. Stackars K[iäre] Bror som måtte så träla. Men sådant är De
Storas villkohr i denna verldenne. K[iäre] Bror såsom den största Fursten i verldenne
och öfver lefvande och döda måste hafva mycken omsorg, bekymmer och besvär för
sina Undersåtare, deras rangering och befordran.
Jag hafver råkat i confusion med species genom de numrer som påsattes efter
K[iäre] Brors M[anu]SC[ript] hvilket i nya Sp[ecies] Plantarum blifvit ibland ändrade.
Men jag liter på Min Princeps, at han i sitt envålds Rike ej tål någon oordning.
J går har brefvet varit framme om ApothekarÖrterna, med mycken heder — K[iäre]
Bror har största delen derutaf. Men projectet om Professor Anatomiae blef til intet; jag
tror för D[octo]r Martins bearbetande som vill gierna det skal upskiutas til nästa
Riksdag, efter han ej tror sig gå igenom denna gången dermed emot Sidrén. Det säjes
ingen tilgång vara til lön för Anatomiae Professorn. Kanskie en annan gång blifwer wår
goda wänn Vahlbom närmare än någon annan. Men wärst är det för Chirurgiens skull,
som Professor Anatomiae bör winnlägga sig om, och skier eij så snart. Jag tror at de f.
. . fältskiärarne warit orsaken härtil. Tro at det grämer mig högeligen. Så gick den goda
dessein uti pankaka. Gud wet at jag gjordt mitt bästa. D[octo]r Martin går här och
fulminerar på mig. Jag tyckes mig giordt mer än jag bordt när jag lät passera at
Valbom sattes på förslaget efter Martin