Wälborne Herr Archiater och Riddare af K[on]gl [iga] Nordstjerne Orden
På den anledning Herr Archiatern i sit sista bref till mig behagade gifva, att
Linnaea torde wara nyttig emot min lamhet i benen har jag under min Christinaehamns
resa, hvarifrån jag i går hemkom, sökt skaffa mig af denna Örten, och träffade
lyckeligen samt köpte 14 Skålpund. Cammerhern Linroths Änka på Westervik, som
Herr Archiatern lärer känna adresserade mig till en Cronobefallningsman vid namn
Collin, som med Linnaea giort stora Curer för lamhet så väl på Fru Linroth sjelf som på
många andra. Jag tillät honom göra et försök på mig. Han kokade Linnaea med en
pålagd tyngd och så mycket vatten som i början stog jemt öfver örten men efter en
timas måttelig kokning war til en del inkokat. Den kokade Örten med så mycket af
Spadet som den kunde absorbera lades warm kring knäet med Servietter som bundos
omkring, och jag låg med detta omslag hela natten. Om morgonen då det aftogs
tyckte jag Musclor och senor wara något styfvare men efter några stegs gående blef
det lika så böjeligit som förut, men jag wille tycke at det hade något bättre tonus än
det andra Knäet. Collin sade mig at han giort åtskillige Curer för lamhet endast med en
natts omslag, och han trodde at decoctens eller infusions drickande skulle vara
ganska nyttig. Men detta alt är quacksalfvare råd som jag icke vidare vågar nyttja utan
Herr Archiaterns föreskrift. Jag anhåller derför at Herr Archiatern med första ville
föreskrifva huru jag skall nyttja den Linnaea hvarmed Jag nu är försedd. Ibland tyckes
lamheten vara i Rona, ibland tyckes endast Knäna svikta. Om jag vågade göra
omslaget öfver korset så tror jag att det skulle blifva mäst wärkande.
År 1770 nyttjade jag kalla baden vid Loka. Efter dem uphörde all Giktvärken som jag
ditintil hade haft, men lamheten begynte, ehuru i början så ringa at den knapt märktes,
dock har den altsedan småningom och dageligen ökats. Då jag hade Dysenterie om
Hösten 1770 kände jag väl någon liten Gikt ömhet i hälarne, men den förgik med
Dysenterien och har jag altsedan ej haft minsta Giktplåga, men i dess ställe blifvit Lam,
som är mycket värre.
Jag ber om min vördnad till Frun och unga Professorn och har den äran vara
Wälborne Herr Archiaterns och Riddarens
Ödmjukaste tjenare
Clas Alströmer
Götheborg d[en] 23 Mars
1774.