[a]. Decanus Car[l] v[on] Linné. Då till underdånigst förslags uprättande
till Adjuncturen uti Medicinen mig tillkommer att af de sökande nämna trenne de
skickeligaste ämnen och tillika betractar Medicinska facultetens tillstånd i närwarande
tid, finner jag Chirurgien förnämligast saknas. Sedan K[ongliga] Collegium Medicum
rätteligen och så ifrigt äskat att futuri Medici skulle skaffa sig en mogen insicht i
Chirurgien, hafwa Medicinae studiosi oftast på flere åhr nödgats lämna academien att
hos Chirurgos i Stockholm lära denna oumgängeliga konsten. Detta böra wij anse så
mycket hufwudsakeligare, som Medici framdeles öfwer provincierne utspridde, oftast
ej kunna rädda sine patienter då tillika fodras manus chirurgi, där chirurgi icke kunna
på många mihl ärnås. Sedermera och som wid academiska Nosocomium äfwen böra
intagas Patienter, som hafwa chirurgiska siukdomar, woro högst nödigt att där hafwa
den som solidt förstodo chirurgien, icke allenast att hielpa de siuke i Nosocomio, utan
ock wid samma tillfälle af grund lära de studerande, som näppeligen af nogon
chirurgo, som ej äger underbögda studier, kan winnas; at förtiga det nuwarande
chirurgus academiae är af åhr och arbete utmattad att han åstundar dimission, och
man har för 100 plåtars lön ej att förmoda det någon grundelig chirurgus denna
tienst lärer söka, mindre att academiens nu medtagne aerarium denna lön kan
förbättra. I sådant afseende finner jag dubbel förmon skulle tillflyta academien om
den kunne winna en Adjunctum som tillika förstodo af grund chirurgien och där uti
kunne wara Practices Professoren till hielp uti denna delens lärande och
practiserande, hälst som Practices Professoren hwilken tillkomer at läsa Physiologien,
Caussas Morborum, Methodum medendi och sielfwa Praxin utom Nosocomii
bewakande, har så många delar att skiöta, som nogonsin en enda man kan absolvera
inom den tid Kongl[iga] förordningar biuda.
Då jag på föregående grundar min votering, finner jag ibland de sökande allenast
2nne, som ex professo lärt chirurgien och därpå af Chirurgiska
societeten blifwit approberade, näml[igen] D[octo]r Acrel och Licentiat Sahlberg, hwar
till jag lägger D[octo]r Hoffman, såsom ibland de andre sökande tienligast, och
således i underdånighet föreslår
1. Doctor Hoffman, Syndicus R[egii] Colleg[ii] Medici (född 1739, kommen till
Academien 1759), hwilken uti examinibus pro gradu och i cathedra, så distinguerat
sig, att man icke kan någon af de sökande honom föredraga, [ehuru han icke lärt
chirurgien][b].
2. Doct[or] Acrell, Regements chirurgus (född 1741, kom till Academien 1758),
som är en mogen Doctor Medicinae och tillika Chirurgus.
3. Licentiaten Joh[an] Sahlberg (född 1741, kom till academien 1760) , hwilken wid
examina pro gradu distinguerat sig med qwickhet och lärdom, och har des utom den
sälsynta gåfwan hos en academicus att wara fallen för observationer med ett
penetrant genie. Att denne icke redan är Doctor, är ingen annor orsak, än att
promotion detta åhr ej kunnat af Faculteten anställas.
TEXTUAL NOTES
a. MS1 [Linnés votum til Adjunctura Medica efter D[octo]r Sidrén]
b. MS 1 [ehuru han icke lärt chirurgien crossed over]