WälBorne Herr Archiater,
Högförnäme Gÿnnare!
Om ej hogkomsten af al den gunst, mig utaf WälBorne Herr Archiatern under
mit vistande vid Academien vederfors, någorlunda lindrade mit trägna Scholae arbete,
och dagelig väntan af den ljufva Florae annalckande uplifvade mine matta sinnen, vet
jag säkert ej hvarvid jag skulle uprätta mig.
Nu understår jag mig öfversända de observationer, som af mine wänner äro gorde
vid sädesbergningen och såningen uppå flere ställen i detta stift; som utur deras bref
och förteckningar äro i mögeligaste måtton rigtigt utdragne. Ännu felas väl för Halland,
men hoppas kunna med första efven dem öfversända.
Ehuruväl ej nogon skulle täncka at Salmo Faun[a] S[vecica], 310 skulle
finnas så långt ifrån lapske fjällsjöarne, så får jag dock nu äran ibland de förste derom
gifva berättelse, at han här nedre finnes, fast ej mer än på et enda ställe i Elfsborgs
län, Bollebÿgds härad och sochn, uti en insjö, som kallas nötsjön, hvarest han allenast
en gång om året vid sin leketid, nemlig[en] Novembris månads början fås, men
desemellan synes vara aldeles försvunnen. Jag tviflade mÿcket om denne skulle vara
den lapska röding, til des jag efter mÿcket besvär feck en uptorkad fisk, hvilcken efter
WälBorne Herr Archiaterns beskrifning granskades så noga mögeligt var, då jag ej
annat kunde finna än beskrifningen träffade på denna noga in, fast jag ej ville på något
sätt sönderrifva honom, på det han må vara tjänlig at vid upkomsten kunna undergå nÿ
granskning: Til hösten skal ej försumma skaffa mig honom färsk, och då gransÿntare
betrakta honom. Skulle Natural historien kunna få någon tilökning genom en fisk, som
jag nÿligen fådt, skulle jag anse det för en besÿnnerlig förmån, skal derföre ej
försumma vid första lägenhet upsända honom til WälBorne Herr Archiaterns gunstige
skärskådande; jag har väl sjelf betraktat honom så noga jag kunnat, och sökt at
beskrifva honom, hvilcken beskrifning i ödmjukhet medsänder, dock ej i annan afsickt,
än begära WälBorne Herr Archiaterns gunstiga rättelse, uti de fel jag här vid
beskrifningen kunnat begå, hvilcket kan vid en annan beskrifning tjäna mig til nÿtto.
Antingen denne fisk bör föras til Sciaena, eller Perca har jag ej kunnat utgrunda, tÿ den
har nog likhet med begge genera, fast jag tÿckes sluta af de mäste känneteckn, at den
blir Perca.
En anmärckning bör jag ej omält lämna, som jag nÿligen feck höra iackttagas af en
del förståndiga bönder, hvaraf de säga förut antingen et fruktsamt eller ofruktsamt år
blifver; om isen när han om våren går bort vräkes i sjöar eller åar uppå land, så äro de
säkre om en härlig gröda, men om han eljest går bort och i vatnet förtäres, vänta de
derpå orten misväxt, hvilcket de med uprepande af flere framfarne år, som efter detta
märcke slagit in bestyrckte; och som prof dertil berättade, huru isen i år utan at kastas
på land så småningom bortsmält, hvarföre de derstädes ej spåt sig någon rik bärgning;
skulle så vara i sanning tÿckes bördigheten komma af vatnets flödande lika som i
Aegypten. Huru vida detta träffar in på den orten hvarifrån berättelsen kommit skal jag
ej förgäta höra efter, samt i ödmjukhet lemna berättelse. Medelst et Lectorats ledighet
härvid Gymnasium är nu rum öpet för Hist[oria] Nat[uralis] Lection, önskeligit vore at
vår ort kunne få fägna sig af en så stor förmån. Doctor Montin, som nu är här i staden,
säges med allo makt söka samma lediga lection: Consistorium väntar allenast på Hans
Kongl. Mayts nådiga utlåtelse. Genom H[err] Staf understod mig
i ödmjukhet anhålla hos WälBorne Herr Archiatern om några af de americanske frön,
beder ödmjukast det ej ogunstigt uptages.
Så overderlig förmån jag skattar mig äga, uti WälBorne Herr Archiaterns höga
gunst, så hjertelig är min önskan för Des höga välgång, hvilcken endast med lifvet skal
slutas; Beder därföre ödmjukast få räknas ibland
WälBorne Herr Archiaterns
ödmjukeste
tjänare
Jonas Ahlelöf
G[öthe]borg d[en] 1 Aprill
1752 · / ·