Language
Persons
Origin
1953-10-18
Physical description
Format: Non digital
Contents
Den kulturella upprustningen efter kriget, vilken avsåg att beröra hela vårt
undervisningsväsende, igångsattes under devisen "utbildnrngsmöjligheternas
demokratisering". Därmed menade man, att de ekonomiska, sociala och
geografiska hindren för tillträde till högre läroanstalter borde undanröjas, En
sådan demokratisering skulle, för att citera studentsociala utredningen,
"innebära samma rätt och samma möjligheter för envar medborgare oavsett
social ställning, ekonomiska förutsättningar och bostadsort att få den
utbildning, för vilken han eller hon är lämpad", Urvalet till högre läroanstalter
borde enligt samma kommitte göras uteslutande med ledning av "de
studerandes intellektuella förutsättningar och lämplighet för studier",
Denna utgångspunkt för ett antal skol- och universitetsreformatoriska åtgärder
har - åtminstone enligt munnens bekännelse - accepterats i alla politiska läger.
Den går också igenom de principuttalanden som en rad statliga kommitteer har
gjort. 1940 års skolutredning konstaterar, att "barn från ekonomiskt svagare
hem och än mer barn från den egentliga landsbygden fortfarande äro i hög grad
underrepresenterade inom det högre skolväsendet", 1946 års skolkommission,
som i avseende på de grundläggande värderingarna om skolans roll i det
demokratiska samhället ansluter sig till skolutredningen, trycker starkt på de
skolsociala åtgärdernas, bl. a, då stipendiernas, betydelse. Nu senast har
professor Folke Schmidt i sin utredning om vidgat tillträde till högre studier
betonat, att rekryteringsbasen för dessa bör breddas. Han citerar FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna, där det bl. a. heter, att den högre
undervisningen bör stå öppen i lika mån för alla på grundval av deras duglighet.
För att nå det uppställda målet, större likhet i utbildningsmöjligheter, har man
tänkt sig vissa skolorganisatoriska och ekonomiska åtgärder. Det organisationsprogram,
som lagts fram av I 946 års skolkom mission och som i princip vunnit
riksdagens bifall, skall bl. a. öka utbildningsmöjligheterna för landsbygdens
ungdom. Realskolans bildningsmål inkorporeras till väsentlig del i den
obligatoriska grundskolans. 1946 års riksdag fattade beslut om införandet av
statsstipendier vid läroverk, vilket otvivelaktigt var ett stort steg framåt i
strävan att utjämna de ekonomiska hindren för vidaregående studier inom
nuvarande skolorganisation. Statsmakterna har naturligt nog särskilt inriktat
sig på att skapa ekonomiska förutsättningar för ungdomar från ekonomiskt
svagare miljöer att få högre utbildning. Vissa föreslagna åtgärder har av
statsfinansiella skäl i mycket begränsad omfattning genomförts. Man behöver
bara peka på den studentsociala utredningens förslag.
!.ifrån den demkratiska samhälls- och människouppfattningen är det
s1a. lvklart, att dughghet och begåvning skall vara den enda rationella intagnmgsgrunden
till högre läroanstalter och att samhället bör avlägsna de hinder
som ligger i vägen för en sådan tingens ordning. Men funderar man närmare på
saken, upptäcker man att frågan om utbildningsmöjligheternas demokratisering
inte är så. enkel som den I förstone ter sig. Här i Sverige har under senare är på.
statistiskt, sociolog1skt och psykologiskt-pedagogiskt hå.Il bedrivits en rätt
omfattande primärforskning, som visar nya, och ibland obeaktade sidor hos
begävningsdemokrat1ser ingens problem.
Vi säger, att vi skall undanröja ekonomiska, sociala och geografiska hinder på.
vägen till högre utbildning. Ur mängas, och naturligt nog ur statsmakternas,
synpunkt är den minsta gemensamma nämnaren de ekonomiska hindren. Det
kostar mera att utb!lda sig för den som bor på. landsbygden. Det är större
ekonomisk uppoffring för föräldrar ur s, k. lägre socialgrupp att låta sina barn
gå till högre läroanstalt. Men om vi, utan hänsyn till det statsfinansiella läget,
skulle göra det tankeexperimentet, att riksdagen plötsligt beviljade de medel
som behövdes för att alla, som var i besittning av erforderlig begåvning, kunde
fä tillfälle .att gå igenom för dem passande högre utbildning, skulle då. alla
göra detta? Svaret blir nej. Här stöter vi på föräldraambitionens och
föräldrainställningens betydelse, likaså. den enskilde elevens intressen och
ambitioner. Dessa faktorer varierar från socialgrupp till socialgrupp. Det finns
tydligen andra barriärer än de ekonomiska.
Nästa fråga är: vad menas med "duglighet" och "begåvning"? Om dessa skall
användas som urvalskriterier, måste man ange metoder som kommer åt
begåvningen. Mera preciserat gäller det att ange vad som skall avses med
studiebegåvning. Denna fråga blir allt viktigare, ju större trängseln blir framför
läroverksportarna.
Om vi nu tänker oss att v1 har fastställt vad som är studiebegåvning, måste vi
söka fastställa, om det finns några reserver att ösa ur, då vi skall bredda
rekryteringsunderlaget för de högre läroanstalterna och tillgodose det ökade
behovet av intellektuell arbetskraft. Härvid måste man ta ställning till frågan
om hur många som med hänsyn till samhällsbehoven och yrkesbalansen bör fä
högre utbildning. Är antalet platser begränsat, så ställs man inför frågan hur
man på bästa möjliga sätt skall träffa ett urval. Den sociala värderingen av den
högre utbildningen kommer också in i b!lden. Både studentsociala utredningen
och skolkommissionen berör detta problem och säger, att det inte är önskvärt
att övriga yrken utarmas på teoretiska begåvningar till förmån för de mera
akademiskt betonade yrkena.
Jag skall mycket översiktligt ta upp några av dessa intrikata frågor till
behandling.
Vi vet f. n. mest om hur den sociala rekryteringen till våra högre läroanstalter
gestaltar sig. Professor Sten \Vahlund visade 1942, att antalet elever i
gymnasierna I förhållande till hela folkmängden var mer än 5 gånger större på
läroverksorterna än på orter eller landsbygd som låg utanför gymnasiernas
närmaste omgivningar. Övriga undersökningar av rekryteringen till realskolor,
gymnasier och högskolor ha utgått frän valstatistikens socialgruppsindelning.
Denna rör sig med tre grupper: grupp I omfattar större företagare, högre
tjänstemän och akademiker, grupp Il omfattar mindre företagare och lägre
tjänstemän med skrivbordsarbete och grupp III i huvudsak omfattar kroppsarbetande
och vad man kallar statstjänare. Dessa gruppers storlek var enligt
andrakammarvalet 1948: grupp I 5%, grupp Il 38% och grupp III 57%. Med andra
ord utgör grupp I bara en 20-del av de väljande, grupp Il något mer än en
tredjedel och grupp III mer än hälften, Hur gestaltar sig nu rekryteringen tiJJ
de högre läroanstalterna mot bakgrunden av dessa proportioner?
1940 års skolutredning visade, att socialgrupp I var företrädd med l 3% av
eleverna i realskolorna samt med 28% 1 gymnasiet. Studentsociala utredningen
fann, att samma grupp var företrädd med 51 % av abiturienterna och 58% av de
fakultetsstuderande vid universitet och högskolor. Motsvarande siffror för
socialgrupp II var följande: realskolor 57%, gymnasier 61 %, abiturienter 4-2%
och fakultetsstuderande 36%. För socialgrupp III, slutligen, finner vi följande
värden: realskolor 30%, gymnasier 12%, abiturienter 7% och fakultetsstuderande
6%, det viJI säga en starkt fa!Jande serie. Det bör f ramhåJlas, att det finns
ett flertal andra undersökningar med delvis annan socialgruppsindelning.
Resultaten av dessa rubbar inte bilden som helhet, nämligen att den sociala
rekryteringen med socialgruppsindelningen som utgångspunkt är synnerligen
ensidig och att socialgrupp III är i hög grad underrepresenterad i vära högre
läroanstal ter.
Själv har jag följt en äldersklass pojkar i Malmö frän 3:dje klassen i folkskolan
fram till 20-ärsäldern. Det visade sig att ur den högsta socialgruppen gick 85%
av barnen t1JI realskolan e!Jer gymnasium mot l 5-20% 1 den lägsta gruppen.
Inom den högst gruppen gick över 60% till gymnasium mot 6-7% i den lägsta.
En liknande bild av förhållandena I Stockholm erhöJJ docent Boalt, dä han
"följde upp" aJla de barn som var födda l 925, I Malmö-materialet gick betydligt
över hälften av de barn ur grupp I, som enligt lärare och test var medelmåttiga
eller under medelmåttan, tiJJ realskola eJJer gymnasium, vilket i den lägsta
gruppen var rena undantagsfall. Av dem som enligt samma kriterier var klart
över medelmåttan fortsatte praktiskt taget samtliga ur grupp I i läroverk mot
bara en tredjedel inom den lägsta gruppen.
Det bör emeJlert1d påpekas, att socialgruppsrndelnrngen är ett synner!Igen
otympligt instrument vid samhä!Jsvetenskapliga undersökningar. Man har här
kombinerat sådana indelningsgrunder som teoretisk utbildning, inkomst och
yrkets prestige. Denna hopblandning ger en grumlig bild av de sociala
faktorerna. Det är betydligt bättre att röra sig med klart definierade och
avgränsade sociala faktorer av typen inkomst eJler sociala attityder eJler att
plocka ut förhållandevis homogena yrkesgrupper och jämföra dessa.
Urvalet till högre läroanstalter har ett påtagligt samband med föräldrarnas
inkomst. Men skiJJnaderna me!Jan olika inkomstgrupper är inte a!Js sä stora
som me!Jan olika socialgrupper. I Malmömaterialet fann jag, att procentue!Jt
dubbelt sä mänga barn ur familjer som tiJJhörde den i inkomsthänseende bäst
lottade fjärdedelen gick tiJJ läroverk som inom de äterstäende tre fjärdedelarna.
Men det intressanta var, att sk!llnaderna i vidareutbildningsfrekvens
var ganska smä meJJan de tre sistnämnda grupperna. Liknande förhäJJanden
förelåg i Stockholmsundersökningen. Docent Boalt visade, att man får ett
ganska högt samband me!Jan socialgrupp och övergäng tiJJ läroverk, om man
konstanshäJler inkomsten. Detta samband är av samma storleksordning som det
meJlan betyg och urval. Om man däremot bestämmer sambandet meJJan urval
och inkomst och häJler socialgruppen konstant, finner man ett mycket lägre
samband.
Av ännu större intresse är att undersöka rekryteringen till gymnasier och
högskolor från olika, förhållandevis homogena, yrkesgrupper. Professor Quensel
och docent Moberg har undersökt studentprocenten bland manliga 20-åringar
kommande från olika yrkesgrupper. Sammanställer man detta material med
uppgifter från andra källor, får man bl. a. fram följande, tämligen pålitliga
uppskattningssiffror. Studentexamen avläggs av
1-3%
2-3%
20-30%
40-50%
60-80%
av jordbrukarsönerna
av arbetar- och lägre tjänstemäns söner
av affärsmannasönerna
av folkskollärarsönerna samt
av söner till akademiker.
Dessa siffror överensstämmer ganska väl med dem som byråchefen Neymark
funnit, då han för Arbetsmarknadsstyrelsens räkning gJorde en ingående
undersökning av en representativ grupp manliga 20-åringar födda l 928. 2% av
sönerna till hemmansägare och arrendatorer tar studenten. Motsvarande antal
bland tjänstemän i befattningar, som kräver akademisk utbildning, var 80%,
bland övriga tjänstemän med befattningar som kräver utbildning kring
studentexamensnivån över 50%, och bland arbetsledare c:a 9-10%. Inom
arbetargrupperna var antalet varierande från 0 till 5% med ett genomsnitt
kring 2%.
När man tar del av detta rikhaltiga material, från vilket här bara några
smakbitar har getts, ställer man sig onekligen frågan: vad är det vid sidan av
de ekonomiska förutsättningarna som gör att ungdomar från vissa grupper i så
ofantligt mycket större utsträckning går till högre läroanstalter än inom andra
grupper? Man blir än mer angelägen att få svar på denna fråga, då man finner
att rekryteringen av studenter från olika social- och yrkesgrupper har varit
nästan densamma under 40 års tid, trots att en betydande rnkomstutjämning har
ägt rum, trots att antalet studenter har mer än fördubblats sedan l 920, trots
att antalet högre läroanstalter har blivit flera och mera utspridda och trots att
de ekonomiska möjligheterna i övrigt för högre studier åtminstone något har
förbättrats.
Det är rimligt att anta, att det är olikheter mellan olika grupper I social
ambition, inställning till värdet hos högre utbildning och social anspråksnivå
överhuvud som har inverkat. Dessutom tillkommer givetvis olikheter i de ungas
egna intressen och ambitioner. När man genom jämförelse mellan olika
socialgrupper tror sig få ett uttryck för de ekonomiska faktorernas inverkan,
får man alltså också med de ogripbara, men inte desto mindre lika viktiga
socialpsykologiska faktorerna. Både l 940 års skolutredning och studentsociala
utredningen påpekar dessa faktorers betydelse. Den förra säger: "Vad som för
snörmakare Lekholm ter sig som en originell ide är för en fattig prästänka i
samma stad en sjå'lvklar· plikt emot barnen". Man behöver inte uttrycka saken så
tillspetsat, ty snörmakare och prästänkor är rätt sällsynta. Man kan t. ex. fråga
sig, varför folkskollärare på landsbygden mer än 20 gånger så ofta låter sina
barn ta studenten som lantbrukare på samma trakt med samma ekonomiska
bärkraft.
Det har gjorts många undersökningar som belyser rekryteringen till högre
läroanstalter från olika inkomst, social- och yrkesgrupper, men man har hos oss
gjort ganska litet för att utröna vad den sociala anspråksnivån, inställningen
till högre utbildning och de ungas egen inställning betyder, Jag skulle vilja
sammanfatta dessa faktorer under beteckningen motivationen flil' hligl'e
utbildning. I hittillsvarande undersökningar finns det åtskilliga indicier på vad
motivationen kan betyda. Vi påpekade, att sambandet mellan urvalet till högre
utbildning och socialgrupp var mycket starkt även om man konstanshöll
föräldrarnas inkomst, medan sambandet mellan urval och inkomst var mycket
svagt, om man konstanshöll socialgrupp. Det visar sig t. ex, att arbetare med
kvalificerade yrken, hantverkare och lägre kontors- och expeditionstjänstemän i
ganska stor utsträckning låter sina barn ta realexamen men att de i betydligt
mindre utsträckning låter dem gå fram till studentexamen även om de bor på
skolorten. Det förefaller som om anspråksnivån stannar vid realexamen.
Robert Havighurst, som på amerikanskt håll har bedrivit primärforskning
rörande college-utbildningens demokratisering, har gjort en intressant
undersökning av motivationens inflytande på valet av utbildning. Han utgick
från samtliga elever med en intelligenskvot över 115. De uppgick till 18%.
Endast 7% av samtliga elever gick till college, medan 11 % stannade med high
school eller lägre utbildning. Om man nu skapar ekonomiska förutsättningar för
att samtliga över 1 l 5 skall kunna gå vidare, hur många av deras föräldrar
skulle då vara villiga? Havighurst fann att det rörde sig om 4%. Det innebär,
att fortfarande 7% på grund av bristande motivation avstår från fortsatt
utbildning.
Jag nämnde begreppet intelligenskvot. Det för oss in på nästa stora
frågekomplex, nämligen vad som menas med lämplighet f
det skulle ju vara denna som skulle vara vägledande för urvalet till dessa
studier. Har vi fått svar på denna fråga har vi bättre möjligheter att ge svar på
ett par följdfrågor, nämligen 1) Hur många lämpar sig för högre studier? och 2)
Hur många som är lämpliga får inte tillfälle eller avstår? Studielämpligheten
är självfallet inte bara en fråga om intellektuell begåvning. Vi har redan
påpekat motivationens betydelse. Saknas ambition, intresse och stöd från
hemmet i studiesträvandena, så kan även en god intellektuell begåvning komma
till korta,
Detta har man bl. a. i rikt mått kunnat konstatera i England. Enligt 1944 års
Education Act skulle fördelningen på olika utbildningslinjer i 11-årsåldern
enligt lagens formulering ske uteslutande efter elevernas lämplighet och
begåvning. I realiteten har det blivit en enorm trängsel vid intagningen till den
teoretiska linjen, till grammar school. Det har inte blivit fråga om fördelning
utan om urval av elever. Detta urval sker med ledning av betyg, test, prov och
lärarbedömningar. Även om man tar hänsyn till elevens intresse, vilket sker 1
marginalzonen, så blir bortfallet från grammar school mycket större bland barn
från hem, där attityden till högre utbildning är mera ljum, för att inte säga
avvisande än bland barn, där hemmets ambitioner ständigt stödjer studieprestationerna.
Ett rent intellektuellt urval innebär, att man inte får med den
viktiga motivationen, vilken I stor utsträckning bottnar i sociala normer och
rollförväntningar som ingalunda helt bestämmes av hemmets ekonomi.
I runt tal 50% av skillnaderna mellan elevernas prestationer I läroverket kan
anses bero på rent intellektuella olikheter dem emellan. De återstående 50
procenten beror på olikheter I ambitioner, intressen, hälsa o,s.v. Det har gjorts
försök att fixera en intellektuell mrnimigräns eller marginalzon, under vilken
det är föga sannolikt att en elev kan klara real- eller studentexamen eller med
framgång bedriva högskole- och un1vers1tetsstudier. Det visar sig, att endast ett
par procent elever, som regel tillhörande socialgrupp I, når fram till
realexamen med en intelligenskvot under l 00, d.v.s. med begåvning under
genomsnittet i en ogallrad åldersklass folkskolebarn. Sannolikheten för att nå
fram till realexamen är c:a l 0% för dem som ligger under kvoten l 08. Går v1
sedan vidare uppåt, ökar g1vetv1s sannolikheten avsevärt för att vederbörande
skall nå fram till real- eller studentexamen. Det är sålunda en smaksak, var
man vill lägga den intellektuella minimigränsen. Sätter v1 den till 105,
utestänger vi bara några få som skulle ha haft möjligheter att nå fram till
realexamen.
Det har beräknats, att ungefär 33% av en hel åldersklass har de intellektuella
resurserna för att klara realskolans studiemål. Motsvarande mrnimigräns för
studentexamen ligger ännu högre, mellan 115-120. Det innebär att c:a 12-15%
av en ogallrad åldersklass skulle ha rntellektuella förutsättningar att avlägga
studentexamen. En ytterligare höjnrng av kraven äger rum vid övergång till
högskole- och universitetsstudier, Det genomsnittligt bästa elevklientelet
uppvisar de spärrade högskolorna, främst då de medicinska fackhögskolorna och
de tekniska högskolorna. Många påbörjar högskolestudier utan att vare sig
intellektuellt eller i fråga om individuell studieteknik räcka till. Ett sådant
kriterium på studieframgång som avbrottsfrekvensen har ganska högt s amband
med medelstudentbetyget. Docent Moberg visar, att inom humanistiska
fakulteten avbryter studenter med medelbetyg under Ba-strecket studierna
flera gånger oftare än dem med betyg över AB-strecket, Jag är övertygad om
att en mera effektiv individuell handledning av studenterna, vilket i många
ämnen innebär en kraftig ökning av de biträdande akademiska lärarnas antal,
samt kurser I studieteknik skulle kunna nedbringa avbrottsfrekvensen högst
avsevärt.
Jag framhöll, att om vi kunde fastställa en ungefärlig gräns för de intellektuella
krav som nuvarande utbildning till realexamen och studentexamen ställer
skulle vi också kunna få svar på frågan, hur stor den intellektuella s. k,
begåvningsreserven är. Själv har Jag haft anledning att forska ganska mycket i
denna fråga. De metodiska problem som knyter sig till uppskattningen av
begåvningsreservens storlek har varit föremål för mycken diskussion bland
fackmännen. Dessa problem är delvis rätt tekniska, varför jag är rädd för att
återgivande av dessa resonemang skulle ge mången en upplevelse av faddhet
hos lärdomens frukter. Det kan räcka med att påpeka, att flera svenska
forskare, delvis med olika material och med olika metodiska utgångspunkter
sökt göra bestämnrngar av begåvnrngsreservens storlek. Man kan i stort räkna
med att 15% av en åldersklass pojkar når fram till realexamen eller jämställt
bildningsmål. Vi framhöll, att 33% kan räknas ha intellektuella förutsättningar
att nå detta mål. Det rnnebär att v1 har en begåvningsreserv på 18%. Antalet
läroverksstudenter rnom en hel åldersklass utgör inom den manliga delen av en
åldersklass 6-7%. Vi fann, att minst kvoten 115 krävdes för avläggande av
studentexamen. Det gör en begåvningsreserv på c:a 8-10%. De flesta, som
tillhör begåvningsreserven, återfinns givetvis rnom socialgrupp III.
Det är angeläget att till dessa siffror foga ett par reservationer. För det första
är det ur metodisk synpunkt svårt att på detta område nå en högre grad av
exakticitet. För det andra har vi här diskuterat den intellektuella begåvningsreserven
och därvid inte tagit hänsyn till övriga faktorer, framför allt då inte
till motivationens och den sociala ambitionens inflytande på framgången i
högre studier. För det tredje måste vi ha i minnet, att siffrorna gäller de krav
som nuvarande studiemål i dessa läroanstalter uppställer och under nuvarande
sociala förhållanden. Med nya studiemål och annan samhällsstruktur kan
värdena givetvis bli helt andra.
I detta sammanhang bör ett par ord sägas om intagningen till läroverk och
andra högre läroanstalter, då som nu antalet platser understiger antalet
sökande, Denna fråga har visat sig i hög grad engagera känslorna hos ambitiösa
föräldrar. Den har också på sistone ofta ventilerats 1 pressen. Ett konkurrensurval
torde medföra att begåvningsfaktorn relativt sett f, n. spelar något större
roll än tidigare vid intagningen till läroverken, vilket sålunda bidrar till en viss
social utjämning i rekryteringen. Jag betonade, att begåvningen spelar "något
större roll", ty intagningen äger ju rum efter betyg och dessa speglar inte bara
intellektuella och kunskapsmässiga skillnader utan också ambitionsskillnader,
särskilt hos föräldrarna. En av mina elever har kunnat visa, att de barn som går
över till läroverk har högre skolbetyg än de med samma testade begåvningsförutsättningar
som fortsätter i folkskolan. Det torde inte bero på att lärarna
haussar betygen för dem som siktar på läroverket utan på att dessa elever
drives hårdare hemma än de andra. Man har också ivrigt diskuterat, vilket
urvalsförfarande som är bäst. Man frångick häromåret intagningstentamina
därför att dessa ansågs vara otillförlitliga och innebära en alltför stark psykisk
press. Nu vill man gå ifrån den prövningsfr 1a intagningen därför att
folkskolebetygen inte anses tillförlitliga och därför att systemet medför en
långt utdragen press på eleverna. Det faktiska läget är givetvis det, att intet
intagningsförfarande är tillfredsställande i den meningen att det 100-procentigt
rättvist eller tillförlitligt ger det bästa urvalet. Ur den pedagogiska
vetenskapens synpunkt är problemet att söka sig fram till den urvalsmetod
eller den kombination av urvalsmetoder som ställer den bästa prognosen på
studieframgång. Det har vid upprepade välkontrollerade undersökningar visat
sig vara en kombination av betyg (lärarbedömning) och test. Väljer man betyg,
test eller inträdestentamina var för sig får man sämre prognos.
Det finns här anledning att betona, att skolpolitikerna aldrig har yrkat på att
alla som till äventyrs har de begåvnrngsmässiga förutsättningarna för att
avlägga exempelvis studentexamen partout skall eller bör göra detta.
Målsättningen är 1 stället den, att de som önskar nå detta bildningsmål och har
begåvningsförutsättningar därför inte skall behöva stöta på oöverstigliga
ekonomiska hinder. För min personliga del skulle jag starkt vilja trycka på
vikten av ett bättre begåvningsurval till den akademiska utbildningen.
Tillgången till välkvalificerade forskare har 1 många sammanhang framhållits
som ett ovärderligt nationellt kapital. Rekryteringen av dessa kräver en
rekryter ingsbas välbegåvade studenter. Denna bas kan förbättras genom en
bredare social rekrytering.
Vi tog vår utgångspunkt i de normer som ligger till grund för programmet om
utbildningsmöjligheternas demokratisering, Dessa normer var:
1. En rättvisare fördelning av rekryteringen från de olika socialgrupperna till
högre läroanstalter.
2. Ett urval uteslutande efter begåvningskriterier.
Det praktiskt-skolpolitiska program som bygger på dessa normer avser att
genom ekonomiska stödåtgärder undanröja hindren för begåvade ungdomar ur
socialgrupp III att besöka högre läroanstalter.
När man nu vill realisera detta program stöter man på vissa svårigheter som
man kanske rnte i förstone beaktar:
Begåvningskriterierna är rnte oberoende av de sociala faktorerna. Kunskapsprestationer,
betyg och testresultat ligger genomsnitt!Jgt högre i socialgrupp I
än I socialgrupp III beroende på olikheter mellan grupperna I fråga om
intellektuella växtbetingelser för de unga. Även om man tar hänsyn till detta
visar det sig att ungdomen ur socialgrupp III är oerhört underrepresenterad i
jämförelse med de bägge andra grupperna.
De sociala hindren är ingalunda av enbart ekonomisk art. Det föreligger ett
långt ifrån perfekt samband mellan socialgrupp och rnkomst. Om man jämför
ungdomar ur olika socialgrupper, vars föräldrar har samma inkomst, finner man,
att de sociala attityderna, ambitionerna och målsättnrngarna spelar samma roll
vid urval till högre skolor som barnens intellektuella nivå definierad med betyg
eller testresultat. Detta innebär, att ekonomiska stödåtgärder inte på långt när
kan utjämna olikheterna mellan socialgrupperna med hänsyn till antalet
ungdomar som går till högre skolor.
V finner, att en väsentlig orsak tlll svårigheterna att realisera programmet om
större social rättvisa är något som är betydligt stabilare och djupare rotat än
alla skolorganisatoriska och ekonomiska program, nämligen vissa sociala
värderingar. Människan är nu en gång ingen rationellt tänkande homo
oeconomicus. Hon är präglad av de uppfattnrngssätt och attityder som
karakteriserar hennes tillhörighetsgrupper, Det är inte säkert att hon beter sig
på ett sätt som reformatorer eller beslutande instanser anser vara riktigt och
rationellt. Detta konstaterande har betydelse för all socialpolitik. Man får
liksom uppfostra människor så att de är beredda att ta emot det som samhället
bjuder.
Den nuvarande skolsituatwnen präglas bl. a. av en allt större trängsel framför
läroverksportarna. Det är uppenbarligen så att en stor del av föräldrarna
föredrar den teoretiska utbildningen framför den s. k. praktiska. Hur kommer
· dessa sociala värderingar att göra sig gällande vid övergången till den
skolorganisation som i skissartad och principiell form har beslutats av 1950 års
riksdag? Om det blir så att stora grupper av föräldrarna även i fortsättningen
föredrar den teoretiska l1111en kommer man att få svårt att rekrytera elever till
enhetsskolans bägge övriga linjer. Det skulle vara av intresse att göra en
undersökning på den punkten. Hur många föräldrar kommer att få snörmakare
Lekholms ide och hur många kommer att få andra ideer? Den pedagogiska
vetenskapen borde, menar man kanske, rnte syssla med sådana problem. Det är
självfallet riktigt, att det inte är vetenskapens sak att bestämma vilka
värdemässiga och därmed också pol! t1ska utgångspunkter man skall ha för de
organisatoriska och ekonomiska åtgärderna inom undervisningsväsendet. Men
den pedagogiska vetenskapen kan dock i detta sammanhang ha uppgiften att
hjälpa till att klarlägga innebörden av den politik som statsmakterna
bestämmer sig för. Och den kan i vissa fall tala om vilka troliga konsekvenser
som praktiska åtgärder grundade på en viss politik kan ha.*)
LITTERATUR
(SOU = Statens offent!Jga utredningar).
Betänkande och förslag angående studentsociala stödåtgärder avgivet av 194-6
års utredning om den högre utbildningens demokratisering - studentsociala
utredningen. SOU 194-8: 4-2. Sthlm. 194-8.
Boalt, G.: Skolutbildning och skolresultat för barn ur olika samhällsgrupper i
Stockholm. Sthlm. 194-7.
Carlsson, G.: Social dass and education (opubl. ms, Sthlm. 1953).
Dahn, P.: Studier rörande den studerande ungdomens geografiska och sociala
härkomst. Lund l 936.
Dahr, E. & Dahl kvist, R.: Intagningen i allmänna läroverk och högre kommunala
skolor. Aktuellt från skolöverstyrelsen, årg. 4-, 1951, nr. l O.
Ekman, G.: Om uppskattningen av begåvningsreservens storlek. Pedagogisk Tidskrift
h. 7-8. Sthlm. 194-9.
Hallgren, S.: Intelligens och social miljö. I: Studia Psychologica et Paedagogica,
I. Lund 194-6.
Hollinshead, N.: Who should go to college? Washington 1952.
Husen, T.: Begåvning och miljö. 2. upp!. Sthlm. 1951.
Husen, T.: Testresu!tatens prognosvärde. Sthlm. 1950.
McC!elland, W.: Selection for secondary education. Publications of the Scottish
Council for Research in Education. 3. upp!. London 194-9.
Moberg, S.: Vem blev student och vad blev studenten? Lund 1951.
Moberg, S. & Quensel, C.E.: Studenternas sociala ursprung, betyg i studentexamen,
vidare utbildning, yrkesval m m. En statistisk undersökning av
19 30, 19 37 och 194-3 års studentårgångar. 1945 års universitetsberedning
IV. SOU 194-9: 4-8.
Sambandet mellan folkskola och högre skola. 194-0 års skolutrednings betänkanden
och utredningar. Il. SOU 194-4-:21. Sthlm. 1944-.
Wigforss, F.: The entrance examination in view of later school performances
I. Sthlm. 19 37.
Transfer from primary to secondary schools. Utg. av The National Union of
Teachers. London 194-9.
Watts, A.F. & Slater, P.: The allocation of primary school !eavers to courses
of secondary education. Utg. av National Foundation for Educational
Research, n:o 2. London 19 50.
194-6 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinJer för det svenska
skolväsendets utveckling. SOU 194-8: 27. Sthlm. 194-8.
!
utveckling. Sthlm. 1950.
*) För att korrigera korrekturfel i den år 1953 tryckta vers10nen av denna
föreläsning har den i enlighet med författarens önskemål lästs mot en
bearbetning som publicerades 1987 (Husen, T. ( 1987) Vad har hänt med
skolan? Falköping: Verbum Gothia, 100-109). De ändringar som gjorts här
inskränker sig enbart till uppenbara korrekturfel.
Literature
Husén, T. Rekrytering och intagning av elever till högre läroanstalter. 18 oktober 1953.
Först publicerad: Husén, T. Rekrytering och intagning av elever till högre läroanstalter. Norsk pedagogisk årsbok, 1952/53, 41 – 52.
Senare publicerad: Husén, T. Rekrytering och intagning av elever till högre läroanstalter. 18 oktober 1953. I Lindberg, L. & Berge, B.-M Pedagogik som vetenskap – vetenskap so
Related records in Alvin
Object type
Subject, topics
Location
Linnaeus University LibraryBox 451
351 06 Växjö
Identifiers (general)
urn:nbn:se:alvin:portal:record-154689 (nbn)
Identifiers (local)
alvin-record:154689 (alvin)
Licensing of the work
CC BY-NC-ND