Language
Persons
Origin
1976-11-04
Physical description
Format: Non digital
Contents
Sverige har, som alla vet, de senaste årt10ndena varit utbildningsreformernas -
och utbildningsplaneringens - land. Inte minst de av oss som började läsa vid
universitetet omkring 1950 är levande exempel på detta. Att söka eller inte
söka till realskolan - det blev ett avgörande beslut för många av oss redan i
11-årsåldern och senast vid 13 år. Det gällde ett beslut enligt allt-eller-intetlagen.
Realskolan hade svårare kurser i alla ämnen, kvarsittnings- och
utkuggningssystem. De som rnte sökte eller inte kom in genom inträdesprovens
nålsöga fick gå kvar i den - 1 och för sig - goda svenska folkskolan som i stora
delar av vårt land ännu bara var 7-årig och ibland inte ens det. En hel del
landsbygdskommuner hade långt in på 19 50-talet dispens att bara hålla sex
klasser. I gymnasiet var v1 en liten skara, cirka 7 000 i hela landet, knappt 8%
av en årskull. De fullständiga universiteten var två, supplerade av två mindre
högskolor I Stockholm och Göteborg med stora luckor I sitt utbildningsprogram.
Nu - 25 år senare - har den nioåriga grundskolan gjort slut på den tidiga och
socialt diskriminerande sållningen på praktiker och teoretiker av skolelever
som ännu var barn. Vi har en integrerad gymnasieskola med teoretiska och
praktiska lrnjer för så gott som alla i en årskull. Vi har 6 tämligen fullständiga
universitet och dessutom en organisation för en ökad geografisk och social
spridning av grundläggande högskoleutbildnrng genom un1versitetsfilialer,
yrkesten1sk högskola, decentraliserad uni vers i tetsutbildnrng och distansundervisnrng.
Inte minst dessa nya rnslag syftar - tillsammans med kurser i långsam
studietakt och på kvällstid - till att tillmötesgå behoven hos det starkt ökade
antalet vuxenstuderande. Många av dessa representerar JU den generation som
med sina skatter betalat den stora utbyggnaden av ungdomsutbildningen utan
att själva kunna dra nytta av dess möjligheter. Vad man än må säga om
U68-reformen i övrigt, tycker jag för min del att v1 borde kunna enas om att
det är en viktig regional uppgift att ägna särskild uppmärksamhet åt de
vuxenstuderandes studiesituation. Med utgångspunkt I ett soc10logiskt och
pedagogiskt kunnande gäller det att fortlöpande planera och utvärdera
effekterna av ett program för grundläggande universitetsundervisning. Ett
program som genom periodisering och olika kombrnationer av gängse och nya
undervisningsformer söker tillgodose den efterfrågan som finns bland olika
grupper av vuxenstuderande i hela regionen. Det finns en risk att vi vid
universiteten mera använder de vuxna som pedagogisk stimulans och draghjälp
åt de yngre studerande i stället för att se till deras egen studiesituation. Det
ligger också en fara i att betrakta vuxenstuderande vid universiteten som en
enhetlig grupp, vars behov kan tillgodoses genom en enda schablonlösning.
Visst har man varit - och visst kan man vara - oenig om mycket av vad
utbildningsplaneringen frambringat, även om kritiken mindre gäller dess
grund läggande syften än metoderna och möjligheterna att förverkliga dem. Om
det någonstans bör vara plats för ett erkännande av den förda reformpolitikens
syften, spännvidd och andra förtjänster så är det förvisso Uppsala Slott: Här bor
och verkar JU som landshövding Ragnar Edenman, den man som I egenskap av
statssekreterare och ecklesiastikminister mer än någon annan haft ett
avgörande inflytande över alla de stora utredningarna och reformbesluten från
grundskola till universitet från 1950 till 1967. Fram till 1968 omfattades
dessutom de stora utbildningsreformerna, när de efter intensiv debatt och
mycket utredande väl kommit fram på riksdagens bord, i allt väsentligt av en
mycket bred politisk maioritet.
När det gäller pedagogisk forskning är den pedagogiska psykologin förvisso
fortfarande en nödvändig men långt ifrån tillräcklig betingelse för ett
vetenskapligt studium av pedagogiska problem. Detsamma gäller den här i
Uppsala - tack vare Wilhelm Sjöstrands insatser - framträdande historiska
pedagogiken. I det här sammanhanget vill jag dock främst uppehålla mig vid
pedagogikens tredje sida, den socialvetenskapliga, den som analyserar
institutioner för uppfostran, undervisning och utbildning i dagens samhälle och
som särskilt studerar de pedagogiska processerna inom dessa institutioner. Inte
minst är ett sådant studium en förutsättning för att vi - när jämförbarhet
överhuvudtaget föreligger i grundläggande avseenden, vilket långt ifrån alltid
är fallet - skall kunna "ta emot" och för vår egen situat10n dra slutsatser för
framtiden ur det förgångna eller utnyttja erfarenheter från andra länder.
På pedagogikens socialvetenskapliga sida möter en rad problem men också
stimulerande möjligheter att - kritiskt såväl som konstruktivt - bidra till
samhällsutvecklingen. I den rollen står vi förvisso inte ensamma. Problem inom
utbildningsplaneringen belyses också av en rad andra samhällsvetenskaper som
ekonomi, kulturgeografi, statsvetenskap och sociologi. Pedagogikens fönster
mot utbildningsplanermg och utbildningspolitik vetter framför allt mot de delar
av dessa områden som rör undervisningens mål, innehåll och metoder. Men man
uppmärksammar också dessa faktorers samspel med studieförutsättningar, motiv
och rekryteringsbenägenhet hos elevgrupper med olikartad social bakgrund,
kulturell tradition och mera personliga studieförutsättningar.
IOOOsiud.
11)0
90
BO ,, ..
I böqan av 1960-talet läste
;o
, Sverige ca 25 000 studerande
vid iilosoiisk iakultet. På I 0
...... ... ...
I ..,..,
,' ....... .. .. .
Jr !redubblades antalet,
men däretter har del s1unk1t
något. Fram till I %8 dominerade
de ungdomsstuderande.
men sedan 1972 är
antalet studerande som är 25
Jr eller äldre I ma1ontet.
1975 var de närmare 45 000
eller dubbelt så många som
de yngre.
60
50
40
30
20
Tol /
I
I
,,
·1-l ar
,,
,, ,,,11111 1 , ,,,,,
- , ,,,,,,,,
,,,,,,,,, ,.
10 111111111111111111111111 1111,,, _,. ar
1%2 63 64 65 66 6; 68 69 ;o ;1 n 73 74 75
Det blåser ofta friskt genom vårt fönster till utbildningsplaneringen. Det kan
för forskaren vara nog så svårt att hålla isär rollerna som vetenskapsman och
medborgare och kanske än svårare att klargöra den skillnaden för våra
diskussionspartners bland politiker, administratörer och allmänhet: Utbildningsfrågorna
är ju ständigt aktuella och alla ha ju mer eller mindre oförgripliga
meningar om dem - och detta med full rätt: Varenda kotte har ju gått i skola
och minst varannan kotte har eller har haft egna barn i skolan.
Det gäller inte enbart att hålla styr på de egna värderingarna utan att göra
skälig rättvisa också åt mål och värderingar hos de partier, grupper och
individer som bär upp reformarbetet. Visst är skoldebatten stimulerande, men
ibland kan v1 i vår situation gripas av en lätt förtvivlan - som jag föreställer
mig också kan drabba den medicinare som är oförsiktig nog att ge sig ut för att
vara expert på snuva: Alla vet vad det rör sig om och tar lätt på saken så länge
man själv inte drabbas. Men när problemet blir akut kommer de minsann
springande och ställer pockande krav om recept på effektiva snabbkurer som -
om några sådana överhuvudtaget finns - bara kan gå in på de ytliga symptomen
och i bästa fall ge lindring för stunden, när en riktig behandling egentligen
skulle kräva ett långsiktigt, tålmodigt och konsekvent hälsoprogram.
Låt mig en gång för alla slå fast, att utblldningsreformerna naturligtvis är -
och bör vara - frukten av politiska värderingar och beslut, grundade på
prioriteringar av olika mål och avvägda med hänsyn till de resurser som står
till buds eller kan framskapas. Men låt mig också slå fast, att beslut om
utbildningsreformer bygger på föreställningar om samband mellan å ena sidan
organisatoriska och pedagogiska åtgärder och å andra sidan individuella eller
kollektiva processer och resultat - föreställningar om verkligheten som kan
vara mer eller mindre väl grundade. Här har pedagogisk forskning - liksom
andra samhällsvetenskaper - viktiga uppgifter. De finns inom alla de tre faser
som kan urskiljas inom en reformcykel när det gäller
I. kritisk analys av det gamla systemet som man vill ändra på för att det
bättre skall kunna fylla dagens och morgondagens behov
2. själva detaljplaneringen och genomförandet när det gäller information och
inskolning
3. uppföljning och utvärdering någon tid efteråt för att få ett grepp om var
de verkliga svårigheterna ute på fältet ligger, så att man kan vidta
kompletterande åtgärder för att kunna nå målen på ett bättre sätt.
Under den gångna 25-årsperioden har väl pedagogisk forskning spelat den
största rollen i den första fasen, den kritiska analysen av det gamla systemet,
samtidigt som uppföljning och utvärdering varit de minst utvecklade inslagen i
arbetet.
Låt mig - beträffande den inledande planeringsfasen - bara få erinra om
Gunnar Boalts och Torsten Husens tidiga och betydelsefulla analyser av den
sociala bakgrundens betydelse för elevernas prestationsutveckling, skolframgång
och - inte minst - studieval. Mindre allmänt erkända men minst lika
betydelsefulla insatser har gJorts av I
beräkningarna av de så kallade utbildningsreserverna, dels och framför allt
ifråga om de psykologiska förutsättningarna för elevernas val av studieväg,
Hans studier av utvecklingen och stab!l1seringen av elevernas begåvnings- och
intresseprofiler r ännu 15 år efteråt grundläggande betydelse för arbetet 1
könsrollsfrägan. Andå står vi fortfarande och stampar på samma fläck när det
gäller flickornas ringa intresse - trots goda förutsättningar - för val av
naturvetenskap och teknik,
De problem om själva undervisningss1tuationen som inte var t1llräckligt belysta
i början av 1960-talet, när grundskolebeslutet fattades, har emellertid
sysselsatt pedagogiska forskare i ett mer långsiktigt arbete med stöd både av
forskningsråd och skolöverstyrelse. Vi vet nu åtskilligt mer om själva
mekanismerna i vanlig konvent10nell klassundervisning. En teori om detta är
faktiskt ganska bra att ha, Ty om man inte förstår hur det undervisningssystem
fungerar, som man vill reformera, är risken stor att man stöter pannan blodig i
fruktlösa försök att finna de rätta ställena att böqa en förändring på. I det
teoretiskt inriktade projektarbete, som v1 under några är bedrev i Göteborg,
visade det sig bland annat att vanliga standardprov, som fortfarande är ett
ganska bra mätt på klassens genomsnittliga studieförutsättningar, är relativt
dåliga som mått på undervisningens resultat och effektivitet. Man måste ta
hänsyn till såväl metod, innehåll som undervisningstid för att man skall få en
bra bild av den pedagogiska verkligheten. Inte minst i de fördjupade forskningar
som Ulf Lundgren bedrivit på detta område har man på bandinspelningar
från lektioner in i minsta detalj kunnat följa hur organisatoriska och
pedagogiska ramfaktorer sätter spår i samspelet mellan lärare och olika
elevgrupper inom klassen. Jag gör mig inte skyldig till någon större
tillspetsning när jag säger att dessa resultat, som gäller under förutsättning av
knapphet på tid, läromedel och kunnande hos läraren, ganska tydligt visar att
lärare, hur goda intentioner de än må ha, lätt blir situationens fånge i stället
för dess herre. Dessa undersökningar visar också att undervisningsprocessen
måste ställas i centrum för både forskning och förnyelsearbete. An en gång
bekräftas Kurt Lewins klassiska tes om att inget är så praktiskt som en god
teori.
Låt mig till sist också få ge exempel på en annan typ av forskningsprojekt som
har sin grund i initiativ inifrån skolväsendet. Den är också inriktad på de
pedagogiska processerna men därutöver försöker den beakta elevernas
totalsituation i hem, kamratkrets och föreningsliv. Det gäller undervisningen på
grundskolans högstadium I små glesbygdsskolor där elevantalet håller på att
sjunka så långt ner att det finns risk för en indragning av skolan. För att i det
längsta få ha skolan kvar I byn bedrivs nu i fem skolor från Stället I Värmland
till Tärnaby i Lappland en försöksverksamhet med samläsning mellan
årskurserna på högstadiet, ett slags B-skola, men på högstadiet och med
ämneslärare. Det försöket utvärderas nu i ett projekt där pedagoger i Uppsala
och kulturgeografer i Umeå samarbetar för att belysa fördelar och nackdelar,
pedagogiskt och socialt när man jämför försöksskolorna med de handlingsalternativ
- långa skolskjutsar eller inackordering av ungdomar mellan 14 och
16 är - som står till buds om skolan skulle behöva läggas ned.
Restider iör högstadieelever
197J,74. Tärnaby högstadieomr.i
de, Storuman
kommun.
-- 1-5
- 6-10 -11-20
111\111121--40
Reslldsgräns
4Sm1n
:········-----..... ---·········\, ______________ ... -·······················--·--······
I böqan av I 960-talet läste i Sverige ca 25 000 studerande vid filosofisk
fakultet. På I 0 år tredubblades antalet, men därefter har det sjunki tnågot.
Fram ttll 1968 dominerade de ungdomsstuderande, men sedan 1972 är antalet
studerande som är 25 år eller äldre 1 maioritet. 197 5 var de närmare 45 000
eller dubbelt så många som de yngre.
En utvärdering av det här slaget kan på. sikt bli av betydelse för stora delar av
skolväsendet 1 värt land. Problemet är långt ifrån begränsat till Norrlands
glesbygder. Vi behöver inte gå längre än till Tiundaskolan här I Uppsala för att
finna barn som tillbringar lika lång tid - ibland mer än två timmar sammanlagt
vaqe dag - i skolskjutsen som eleverna 1 Ramsjö, Vilhelmina och Moskosel.
Från vetenskapltg synpunkt öppnar den här forskningen nya, lockande
perspektiv för rntensivstudier av samspelet mellan utbildning, kulturmiljö,
bildningsl1v och till och med livsåskådningsfrågor. Intensivstudier av det slag
jag här talat om bör 1 framtiden kunna leda ttll en bättre förståelse av den
sammanlagda effekten, socialt och pedagogiskt, från förskola till vuxenutbildning
av samhällets utbildnings- och bildningspol1tik i den återkommande
utbildningens tecken. Därigenom kan det förhoppningsvis bli möjligt att på ett
mera nyanserat sätt belysa och förstå samspelet me lian utbildning och bildning
för människor I olika livss1tuat1oner. Trots de många och stora _satsningarna på
utbildningsreformer och samhällsvetenskaplig forskning är vår kunskap ännu
mycket ofullständig om vad v1 egentligen gör och vart v1 är på väg. En sociolog,
vår egen Torgny Segerstedt, har bland annat sagt följande om detta:
"Vi måste .•. inf
mdlet, dels de kriterier eller indikatorer som skall visa oss om vi närmar·
oss målet pd ett tänkt slitt. Ger vi oss ut pd en färd i rummet har vi sddana
indikatorer, vi vet att vi skall passera en kyrka, en sjci och ett vUgsktil. Men
ndgot motsvarande har vi inte pd vdr fUrd i det sociala rummet och i
tiden ••• Ju mer reformerna lcostar, desto besynnerligare mdste det framstå,
att vi bara trevar oss fram i den sociala verkligheten utan kar·ta och
kompass. Vi måste komma /Jver det politislca pryderiet, som yttrar sig då'ri
att ingen, det må vara regering eller opposition, lir intresserad av den
nakna sanningen. Det ligger en stor risk för demokratin inbäddad i
fcirestå'llningen att man alltid skall ha r·ätt" (Studentrevolt l 968, s 32ff).
För den samhällsvetenskapliga forskning som är inriktad på utbildningsplanering
vill jag tillägga att ett ökat tvärvetenskapligt samarbete mellan olika
discipliner är nödvändigt. Inte minst på den högre utbildningens område finns
det nu - delvis trots och delvis tack vare de heta diskussionerna kring
högskolereformen - goda förutsättningar och angelägna arbetsuppgifter för
något sådant. Vad vore väl naturligare för oss vid ett universitet, som skall fira
sitt 500-årsjubileum, än att själva ta ett initiativ till en tvärvetenskaplig
belysning av den egna verksamheten, dess samspel mellan grundutbildning och
forskning, universitetsmiljö och region. Pedagogik är en av de discipliner som
här har en uppgift. Uppföljning och utvärdering som inte söker syndabockar
utan som är inriktad på att förstå, förklara och förbättra är ett gott hjälpmedel
för att befrämja den dialog mellan forskare, beslutsfattare och allmänhet som
är ett livsbehov för en demokrati i kulturellt framåtskridande.
Literature
Dahllöf, U. Utbildningsplanering och pedagogisk forskning. 4 november 1976.
Först publicerad: Dahllöf, U. Utbildningsplanering och pedagogisk forskning. Forskningsprofil 1976. Installationsföreläsningar vid Uppsala universitet 1976. Uppsala 1977, 140 – 148.
Senare publicerad: Dahllöf, U. Utbildningsplanering och pedagogisk forskning. 4 november 1976. I Lindberg, L. & Berge, B.-M Pedagogik som vetenskap – vetenskap som pedagogik. Installationsföreläsningar i pedagogik 1910 – 1982, 193 – 198.
Related records in Alvin
Object type
Subject, topics
Location
Linnaeus University LibraryBox 451
351 06 Växjö
Identifiers (general)
urn:nbn:se:alvin:portal:record-154815 (nbn)
Identifiers (local)
alvin-record:154815 (alvin)
Licensing of the work
CC BY-NC-ND