Välborne Herr Archiater
Riddare af Kongl[iga] Nordstierne Orden.
At jag sedan min ankomst til Neapel, ej med Skrifvelse upvagtat Välborne
Herr Archiatern och Riddaren, ber jag aldra ödmiukast måtte mig blifva förlåtit. Jag
hoppas det til så stor last ej lärer räknas mig, hälst mina svåra och bedröveliga
omständigheter, lära redan vara bekante, och med hvilka jag ej vil Välborne Herr
Archiatern och Riddaren oroa. Under resan från Franckrike til Neapel blefvo vj
nödgade at gå i hamn vid Isle de l'Elbe ej långt ifrån Corsica, dehls för motvind, dehls
för 3ne Tripolitainska fartyg, för hvilcka vj väl voro aldeles
frie, men at undgå visitation, för hvilcken vj sedan varit nödgade at göra quarantine i
Neapel, togo vi heldre hamn i Portolongone, Konungen af Neapel tilhörig. På denna
prägtiga och frugtbara öö, hade jag tilfälle at samla en ansenlig hop rara och vackra
örter, jemte en myckenhet Insecter. Ett Cypripedium kan jag deribland räkna som
ganska vackert och nytt. Gräs har jag alt sedan min afresa från Sverge, utom, et
underligit Cynosurus ej andra sedt än svenske, och mossor äro ganske rare, dehls för
den skoglösa orten skull, dehls för den förskräckeliga hettan, men jag hoppas då
vinteren kommer at få tilräckeligen af det slaget. Så snart jag til Neapel ankom
började jag at göra flitiga excursioner, hvad jag under den tiden fådt, skal jag vid
första lägenhet hemsända. Ett enda nytt genus är deribland, hvars beskrifning
innelyckt medföljer. Den är helt nära slägt med Schrophularia och Martynia, men kan
intet reduceras på något sätt til någondera af desse. Facies corollae är den samma
som Scrophularia, men Calyx är här quinquephyllus; Flexura staminum skiljer den
ifrån Scrophularia, men concilierar den med Martynia, men rudimentum quinti Stamin.
finnes ej, som är character essentialis Martyniae.
De Italienske Rese scribenter tala ganska mycket om en lager, som växer på Virgilii
graf, de säga at huru man klipper bort denna lageren, så skal den altid växa igen och
bekröna denne Poetens aska. Jag har flere än en gång ofvan på Pausilyppen besedt
denna grafven, som hyser et så vördat stoft, och beklädes nu med många vackra
örter, och jag finner at denna lagren är en Cactus articulis subcordatis H[ortus]
Ups[saliensis] som ehuru den klippes, altid växer igen.
Jag har här fådt en Asterias som både för sin nyhet och sin besynnerlighet skull
förtienar attention, och lärer utan tvifvel vara bland de raraste man af detta slaget
hittils i verlden sedt. Den lärde Engelsmannen Grew har uti Engelske Transaction. N.
57 som jag ser af M[on]s[ieu]r Bakers Essai Sur l'histoire Naturelle du Polype,
beskrifvit en dylik, som han fådt från Westindien och ännu skal i dess Cabinett i,
London förvaras. Han kallar den Stella marina arborescens, och kommer nog öfverens
med den som jag här i Neapel fådt. Hvilken jag kan kalla Asterias radiata, radiis
subarticulatis dichotomis. Kroppen är ungefähr så stor som en 6 styfver, under helt
flat, men ofvan til convex, på ryggen har den 5 ovala uphöggningar, en efter hvar
radius, som tilsammans formera en rigtig pentagon, hvar och en af desse äro längs
efter mitt uti likasom klufne. Färgen är ofvan på af en hvit silfver färg, men emellan
desse nämde uphögningar Svart, samt äfven uti Centro en svart punct. Under är den
helt flat, mitt på undre sidan har den en hvit ring, som tyckes likasom vara intryckt,
innom denna ringen är dess munn som består af 5 labia, de der äro svarta, med hvita
tentacula i alla kanter. Radii äro 5 nästan articulati, så snart de kommit ut från
kroppen börja de straxt at dela sig i 2 och 2 hela vägen upföre tils de omsider bli så
fine som hårstrån. Desse radii äro på öfra sidan convexe och hvite, på undre sidan äro
de svarte i kanterne, men en bred hvit rand börjas för hvar stråle utur den hvita
ringen mitt på kroppen, som sedan continuerar alla divisionerne upföre. Jag sade den
vara Subarticulata, hvilcket synes så på öfre som på undre sidan, utur desse begge
kanterne komma på undere sidan utur hvar articulation en pigg som utan tvifvel är
dess tentacula hvilka den och på sådant sätt rör. Om jag ifrån kroppen klipper af en
radius, så har jag af den samma en perfect sertularia, och hvilcken ingen dödlig skulle
kunna skilja derifrån. Då den nyss tages up utur vattnet, är den fuller det täckaste
diur som kan ges, för sin Silfverhvita och skinande färg skull, samt deremellan de
svarte kanterne. Denna combinerar sertulariae eller Polyperne ännu nermare med
Asteriades. Det första exemplaret jag feck, lade jag uti Spiritu vini men radii
detacherade sig och spetsarne solverades, så at den aldeles ruinerades, jag har sedan
fådt 2ne dem jag torckat och conserveras de bettre på det
sättet. Den fin¬nes efter berättelse ej mera än i Junii månad och i början af Julii, och
är förträffelig rar härstädes. Den som kommit från Indien och Grew beskrifwit skal
hafwa 81920 ramificationer. Jag har ej kunnat eller behöft räkna ramificationerne,
emedan jag ser at det endast dependerar af storleken, men på den största jag har gå
de fuller öfver 6 a 8000.
Jag får äfven nu berätta ett annat lika så nytt och underligit Phaenomen. Jag äger
2ne specimina af en Millepora, som jag håller före vara den
samma med Syst[ema] Nat[urae]3. som hos Morison skal finnas afritad. På denna
Corallen finner jag öfveralt stora och guhla ovaria, som äro runda med en uphögd och
tilbakarsbögd spetz, så at de aldeles likna Patella Pileus Equestris hos Argenville — t.
6. f. k. Denna Corallen har absolument inga leder, så at den ej kan hållas för någon
Sertularia, är hel och hållen en perfect sten, och har ramos alternos, har öfveralt porer
som slutas i små Spetsar hvilka utan microscop ej kunna synas, på ena sidan af desse
ser jag öfveralt desse ovaria, som med blotta ögonen tilräckeligen kan examineras
och distingueras. Jnnan kort skal jag lemna dem under välborne Herr Archiaterns och
Riddarens egne skärskådande. En som här samlar små curiositeter har berättat mig at
han sedt sådant på allehanda slags Coraller, ehuru jag icke tror at de finnas på alla,
dock väntar jag at få se dem på alle milleporae, eller dem som byggas af en Hydra.
Månne något klarare och tydeligare bevis kan gifvas, at alla Polypers generation sker
ex ovo? Medusa, uti Madreporis har jag sedt på ett par species, den håller altid lika
färg med corallen den bygger, och Species lära utan tvifvel böra distingveras efter
numerus tentaculorum. Jag berättade uti mitt sista bref om en Triton som var
innebyggare uti en dentalium, jag får nu berätta at jag fådt ett annat Species som
bygges af en Limax de mäste göras af Nereis. Detta är fuller det största slägtet af
Snäckor som ges:
Med förundran ser jag at M[on]s[ieu]r Argenville gör 2ne
differente Species af Echinus T. 28 fig. A. och fig. B. Jag äger dem båda två, och de
äro en och densamma, den ena med sina piggar och den andra utan. Dess Echinus T.
28 f. m., finnes här vårtiden i prodigieus myckenhet och kallas ovo di mare. Samma T.
28 f. H. finnes äfven här. En rätt stor Bulla som lärer vara varietet af Argenv[ille] T. 20
f. B. har jag här fådt, den är ganska stor, tunn ock Bräckelig, samt brun öfveralt,
columella är dentata, Animal Limax. Men diuret har uti denne så väl som uti de store
och mäste Buccinnis et tentaculum mer, än andre Limaces. Uti Franske Cabinetterne
hafves den ifrån Levanten, och den har äfven ett facies africana.
Jag har här fådt en Pinna som jag håller före vara den samma med den rara, som
fins i Kongl]iga] Svenska Cabinettet, åtminstone differerar den ej mycket, och måste
vara lika så rar, emedan jag ej finner en enda Auctor tala derom.
Buccardium echinatum radiis longitudinalibus 19—20, som lärer vara et och
samma med den som finnes vid Ishafvet, men denna gapar på ena sidan på samma
sätt som Area och har taggar öfveralt. Det är underligit at ett och samma diur kan
finnas under så different grad, och i så differente haf.
Innan kort hoppas jag få berätta Välborne Herr Archiatern och Riddaren, huru med
Boerhavii keratophyton är beskaffat. Emediertid kan jag med säkerhet säga at den
bygges af diur.
Det som Plinius berättar om Solen linearis rectus at den lyser i mörckret, är helt
sant och vist; det samma är och med Solen linearis incurvus, då de ätas i mörckret
synes det som man åte bara eld. Den fångas och ätes här i förskräckel[ig] myckenhet.
En Capuciner munck hade en afton ätit desse, och spilt något af saften i skägget, då
han sedan geck i mörckret, syntes det som skägget stod i liusan låga. Den lyser
endast vissa tider på året, som uti Julii och Junii. Diuret är en Thetys, men ej
hermaphrodit som de mästa af snäckediuren. det jag 2 a 3 g[ånger] sedt. Jag ser
äfven at en Trigla som här finnes lyser i mörckret under buken uti Augusti månad.
Fiskare säga mig at denna fisken lyser altid under buken den tiden då han paras;
troligit är at det förhåller sig på samma sätt med Solen.
Hvad den vittre Doctor Hasselquists observation angående den kräfvetan som
bevarar Pinna Marina ifrån Sepia octipoda angår, vill eller kan jag densamma
ingalunda på något sätt neka. Men jag ser at en sådan kräfveta ätes och jagas så af
Octipoda som af Pinna Marina. Pinna som står fäst på Siöbottnen och har liten eller
ingen locomotivitas, torde hafva ondt nog efter födan om intet oeconomia divina
gordt at andre diur skulle skaffa henne föda, eller likasom jaga åt henne. Denne lilla
kräfvetan blir verkeligen jagad af octipoda, då den tager sin retirade hvarhälst den
kan komma åt, Pinna som altid står öppen är vigast at löpa in uti, händer det at hon
springer dit in, är hon fuller fri från Sepia, och bevarar tillika Pinna at bli opäten af
Sepia, men kräfvetan är straxt et rof för Pinna, incidit in Scyllam qui vult evitare
Charybdin. Jag ser och at denne kräfvetan fångas ofta uti det skägget som Pinna
sätter ut.
Octipoda ätes här som en delice, den kallas Porpora, emedan då den kokas blir den
helt röd. Här i Neapel ätes alla slags hafs diur, alla snäckor til och med Haliotis.
På silkes maskarne har jag gordt åtskilliga observationer. Neapel och i synnerhet
Calabrien äro de orter der sådane observationer böra göras, hälst de äro de som
fournera så väl den öfriga dehlen af Italien som hela Europa, med silke. Hollendaren
tager härifrån alt sitt silke, utom litet han tager från Spanien, hvilket vi sedan af
honom köpa. Vid Bosco på andra sidan af Vesuvius der hela den silkes afvelen är, som
här i Terra laboro cultiveras samt på mångfaldige ställen i Calabrien, har i år händt
med silkesmaskarna det som på många många år ej händt, som ruinerat många
menniskior och som lärer göra silket onaturligen dyrt, neml[igen] at alla de äggen
som fiärilarne lagt på nästa år, hafva i år kläckts ut, desse unga maskarne, måste dö
bort i brist af föda, morus är öfverstånden, och det som deraf kunde ännu finnas, var
för gammalt för desse maskarnes ålder, den åkommande kölden hielper ock til, desse
maskarne vela ingalunda spinna, någre af dem hafva spunnit, men på intet annat sätt
än i den form som Fransoserne kalla Schitto, hvilka icke duga. De hafva således för
nästkommande år inga frön, och således kunna de ej heller få hvarcken maskar eller
silke. Om orsaken til detta; de tecken som båda då sådant skal ske, samt huru det
skal förekommas, är jag til fullo underrättad om. De som säga det vara farligit at i
Italien göra slike observationer, säga aldeles ingen sanning, Italienaren, svarar mig ej
allenast uprigtigt på alla mina frågor, utan underrättar mig fidelt om alt sådant. de tro
en sådan inrättning ej vara omöjelig uti et så kalt Climat som vårt. Man torde säga at
värman varit orsaken til detta utkläckandet, men ingalunda, värman har ej i år varit så
starck som de förre åren.
Hade intet denna fatale siukdommen åkommit mig, hade jag redan varit vid
Adriatiske hafvet; men jag ser at olyckan förföljer mig, dock det hielper icke, jag
hoppas at hon förr skal tröttna vid mig än jag vid henne. Af 4 månader som jag här
varit, har jag knapt varit en enda månad frisk. Jag märcker at jag lärer ej få
Stipendium Regium, och skal likväl nöga mig dermed. Vid Juhltiden embarquerar jag
mig för Scicilien, hvarest jag til midsommar förblifver. Derifrån går jag til fots ifrån
Reggio genom Calabrien, Apulien, til Adriatiske hafvet, hvarifrån jag tager vägen åt
Rom. Til den ändan afsänder jag til Sverge alla mina saker, så at jag är ledig och lös.
De af Stipendio resterande 1200 daler: väntar jag med aldraförsta, emedan H[err]
Archiater Baeck lofvat at utbetala dem, och jag behöfver dem nu med det snaraste.
Täktes Välborne Herr Archiatern och Riddaren låta genom någon, hälsa mina anhöriga
i Upsala, at jag lefver, vore mig ganska kärt.
Med oföränderlig vördnad har jag den äran at til min dödsstund lefva
Välborne Herr Archiaterns och Riddarens
ödmiukaste tienare
M[årten] Kaehler.
Neapel d[en] 8 Octobr[is]
1754.
[a]P. S. Nu på stunden hade jag den äran at inhändiga et
Välb[orne] H[err] Archiaterns och Riddarens bref af d[en] 16 Julii. Hvad obeskrifvelig
glädie det tildelat mig är ej möjeligit för mig at beskrifva. Men jag kan ej undgå at
fälla tårar öfver Mylii död. Gud bevare den goda Löfling, men jag frugtar för hans
succulerita kropp uti det heta America. Välborne Herr Arch[iatern] och Riddare jag
försäkrar at biuda til det aldra yttersta, ehuru jag ingen ting har at resa med, men jag
är nögdare at gå til fots än at komma hem.
TEXTUAL NOTES
a. MS1 added in the left margin of fol. 421r]