London d[en] 11. Aug[ustii] 1761.
Välborne Herr Archiater och Riddare af Kongl[iga] Nordstjärne-orden,
höggunstige Befordrare,
Igår aftons kom jag tillbakars hit til London sedan jag i H[err] Ellis’s sällskap
användt lite mer än tre veckor på södra Sjö-kusten af England. Vi hade med oss en
Ung Apothecare som heter Chandler, mäst i afsigt at låta honom rita af hvad
märkvärdigt vi kunde finna, ty han är en af Ehrets disciplar. Väderleken har varit rätt
favorable, så at ingen ting varit oss til större olägenhet än dammet på Vägarna. Jag
har rätt nu sedt alla de nya Plantagerna och Trägårdarne som finnas i England, och
äro värdt til at se, så at jag har god idé af den nya Engelska smaken i Planterande,
hvilken utan tvifvel är den bästa; Ty ingen som ej sedt det, kan föreställa sig hvad
myckenhet af utländska Träd och Buskar som nu fylla alla förnäma Herrars och Rika
mäns fält. Ännu har det väl icke hunnit ut til de fattigares Land, men det sker säkert
innan kort, ty de välmående sätta en heder uti frikostighet i sådane saker. De ha
själfva rätt dyrt kjöpt af Nurserie-Männen sina unga träd, och äfven anlagt
kåstsamma Nurserier/: Trädskolor:/ vid deras Landt gårdar, ei allenast för sin egen
sak utan mäst at kunna ge bort til sina fattigare Grannar och sina Bönder. Duke of
NewCastle har på en steril Allmänning planterat öfver 100, 000de
Furu träd, och det var 6 andra Herrar som i våras fingo Praemiums-Medailler af
Praemiums Societeten för Furu plantager; de hade hvardera förledit år planteradt
öfver 20, 000 Tallar; alla af vår svänska Pinus sylvestris. De andra Pini ha ännu icke
hunnit utom Gentlemäns Parker, Men där får man se en myckenhet af alla de andra
slagen, i synnerhet af Pinea och Strobus. Jag tör nästan säga att de gå för långt uti
Tall planterande, så at de glömma bort Löfträd. Orsaken är väl at Tallarne ge en
ögonfägnad om vintern när deras Backar annars se rätt skalloga ut. Rätt få ha anlagt
Ek plantager, ehuru de växa rätt bra på de ställen där de budit til.
Jag vill nu komma tillbakars til vår Resa och efterkomma min skyldighet at ge Herr
Archiatern underrättelse om mina göromål. I från London reste vi til My Lord
Middleton som på sin gård Pepper Hurran har de mästa Azalea och Kalmias i England,
han fick öfver i våras från South Carolina, somliga af dem voro i full blomma. Vi
drögde där par dagar och råkade där H[err] Chambers, som är Kongens Architect, och
nu räknas för den bästa att ge Desseiner til Trägårdar, Orangerier, Dref hus och
Conservatorier. Han är född i Götheborg, och varit Super Cargeur vid Svänska
Ostindiska Compagniet. En man af mycken merit. Skada at vi ei i Sverje söka behålla
sådant fålk. När han var i China skaffade han sig fullkomlig kundskap om alla deras
Bygnads sätt, hvarom han utgifvit en Bok i Folio, Han har ock sedan gifvit ut en stor
Bok i den Moderna Architecturen. När han kom hem andra gången från Ostindien
reste han ut til Frankrike och Italien at lära där Byggningskonsten utaf grund. Han var
där flere år. När han kom därifrån ville ingen i Sverje känna honom. Han reste då hit
til England, blef denna Kongens informator i Architecturen och är nu hans Architect.
Han förtjänte til at vara Ledamot af Wetenskaps Academien, för hvilken han har stor
Respect, och om jag mins rätt, äfven skänkt sin Bok til W[e]t[en]sk[a]ps Academiens
bibliotheque. Hans bekantskap kunde ofta komma oss Svänska väl till pass. Jag skulle
i synnerhet önska det, för hans insigt i Trägårdars utläggande, och jag vet ei om vi i
Sverje ha någon stark i den saken. Han har nu i såmmar bygt en Chinesisk Pagod i
Kew /:Kongens Moders/: Trägård, 12 våningar hög, och ei mer än af 24 fots diameter
vid basin. Alla trodde at en sådan oproportionerad bygnad skulle ramla öfver ända
innan den blef färdig, och i synnerhet förmodade ingen at den skulle uthärda det
oförlikneligen starka åske dundret och vädret som var här starkare för en månad
sedan, än någon minnes eller hört talas om. Nu räknas hans Pagod för ett Mästar
stycke sedan det så väl stått prof.
Från Lord Middletons reste vi til M[iste]r Webb’s Busbridge, eller rättare M[iste]r
Ellis’es paradis, ty M[iste]r Ellis har fullkomlig inspection öfver Trägården och
Plantagerne. Vi drögde ei där utan skyndade oss ned til Hafskanten. Under vägen
reste vi in til Duke of Richmond’s hufvud Seat Goodwood. M[iste]r Collinson hade
gifvit mig Recommendations bref til Duken, som väl icke var hemma, men hans Syster
Lady Sarah Lennox emmottog oss oförliknel[igen] väl, och själf fölgde oss igenom alla
Plantagerne, hvilka äro de äldsta i England af Americanska träd. Där voro Tulipan
träden öfver 40 fot höga och den stora Magnolia öfver 30 fot hög. Earl of Montegau’s
Plantager besågo vi äfven , de äro anlagde i en besynnerlig smak i klumpar, så at man
här och där ser en liten skog, på en jämn slätt.
Vid Chichester började vi följa Sjöstranden. Vår första Station var Pogham, där
fingo vi i myckenhet den skjöna Medusa Beroë; jag har ännu ej haft tllfälle se Brown’s
Figure om den är god; men M[iste]r Chandler har nu för oss afritat den rätta accurat.
Ingen ting kan vara präktigare än den. Skada att den ei vill hålla sig i Spiritu vini; jag
tog några men de äro mäst aldeles skjämde. Vi hade nöje se den lefva i glas med Salt
vatn mer än två dygn. Den är klar som crystall och antager liksom ett prisma alla
färgor. Jag har beskrifvit den. Vid Bogner Rocks fingo vi mästa alla Rajii Conservae;
Jag har ännu ei kunnat föra dem alla til sina Species. Conserva corallinoides tar
företrädet i det slägtet. Olycka at den är så gelatineuse, at den torkad har intet
anseende. Sedan drögde vi någon tid vid Littlehampton och Shorum, där jag fick se
åtskillige Species af Fucis och några få Sertularias. Vi fingo äfven tämmelig reda på en
Spongia som var säkert ett prodoctum animale men at säkert säga huru den var bygd
och af hvad slags djur, det kan jag åtminstone intet, H[err] Ellis är jag rädd förhastar
sig sig i den saken, ty han påstår: at et Djur som lefver i de större hålen bygga alla
fibrae intercussantes endast til at hålla ihop deras bygnad. Detta menar jag at han
gissar til utaf likheten med Alcyonium. Vist är det at den Spongia vi sågo hade
ordenteliga större hål, merendels altid af lika form, och möjeligt kan det vara at
fabricater Spongiae lefver i dem, men om den Masken vi sågo var den rätta är jag ei
fulleligen öfvertygad om. Den var för mycket lik en Nereis, och jag kunde ei se den
delen hvarmed han skulle vara fästader vid sin bygnad, som mäst alla inhabitatores
äro. Vid Brighthelmston uppehöllo vi oss längst. Det är en ort som nu är mäst
renomerad i England för Badning i Salta hafvet. Den orten är nu mer i Mode än
Southampton, Portsmouth eller Scarborough. Här träffade vi åtskillige som vi voro
kjände af, och vi visade våra lefvande Polyper och Sjö-djur til allas förundran, nästan
liksom Savojarenne sina Rariteter. Här fingo vi de fläste Sertulareerne och en hel hop
Nereides samt 2ne eller snarare 3 Species af Serpula
triquetra. Jag håller dem för differenta Species efter Djuren som lefva i dem äro helt
differenta. Jag har rätt noga beskrifvit dem alla. Ifrån Brighthelmstone togo vi vägen
förbi Earl of Egremonts Seat vid Petworth, hvilket vi besågo. Han har anlagt stora
plantager af Ek, och är nästan den endaste som med alfvare brytt sig om Löfträds
planterande. Vi voro äfven vid återresan in til Busbridge och sågo den stora Magnolia
samt Gardenia i full blomma. - Min ödmjukaste och hjärteliga vördnad täks H[err]
Archiatern förmäla hos Nådiga Frun, Mamselle Elisabeth Christina, de öfrige
Mamsellerne, H[err] Linnaeus och alla andra bekanta. Jag framhärdar med djupaste
vördnad in til min död,
S. F. Välborne Herr Archiaterns och Riddarens, ödmjukaste och
lydigaste tjänare
Daniel C. Solander.