Language
Persons
Origin
1950-04-29
Physical description
Format: Non digital
Contents
I diktcykeln "Kung Salomo och Morolf" låter Levertin vid ett tillfälle Salomo
och drottningen av Saba diskutera olikheterna mellan man och kvinna.
Förhållandet dem emellan uppfattas av drottningen som innerst inne fienligt,
Men ordbytet slutar i försoningens tecken, då Salomo utbrister:
"Ack, om könen kan man tvista, till dess sjå'l och hjå'rta bl'ista 11
•
Den fråga som diktaren på detta sätt berör var under kvinnoemancipationens
genombrottstid givetvis särskilt aktuell. Men könsdifferensernas problem står
alltfort på dagordningen. Pedagogiken har anledning att engagera sig i frågan,
bl. a. emedan man - för att hålla sig till ytterlighetsståndpunkterna - från
många håll kräver ett nästan obegränsat hänsynstagande till individen själv
eller också tvärtom strävar efter att till samhällets gagn utnyttja var och en så
långt detta är möjligt.
Det är nu naturligtvis icke skalderna och de skönlitterära författarna, till vilka
pedagogiken vänder sig för att få klarhet om olikheterna mellan gossar och
flickor, män och kvinnor. Aven de uttalanden i frågan, vilka gjorts av
filosoferna genom tiderna, får givetvis stå tillbaka för den experimentella
psykologiska forskningens resultat. En förändring i uppfattningen har tack vare
denna forskning otvivelaktigt kommit till stånd. Den tid är förbi, då manligt
bl. a. var liktydigt med ett gott intellekt och kvinnligt var detsamma som ett
vekt sinne och ett lättrört hjärta. Könskarakteristiken har blivit mera
nyanserad. I ett representativt amerikanskt verk från tiden efter andra
världskriget sammanfattas läget med dessa ord:
"Studier rörande könsdifferenserna ha icke påvisat några betydande genomsnittsolikheter
i allmän intellektuell utrustning men ha gett vid handen, att
vissa skillnader i speciella hänseenden existera. Flickor åstadkomma på det
hela taget något bättre resultat vid minnesprov och vid språkliga uppgifter.
Pojkarnas prestationer å'l'O i genomsnitt överlägsna flickornas vid test för
mätande av mekaniska anlag och matematisk begåvning. Men de båda
fördelningarna tå'cka varandra vanligen i stor utstrå'ckning. På icke-intellektuella
områden synas flickorna vara mera introverta, mindre aggressiva och
mera intresserade för personliga, sociala, estestiska och religiösa frågor och
förhållanden, medan pojkarna visa större intresse för affå're,·, politik, mekanik,
naturvetenskap och filosofi".
Som en sammanfattning av de differenser, vilka man på experimentell väg har
lyckats fastställa, torde detta citat få kunna passera. Men det är icke här den
springande punkten ligger, då problemet betraktas från pedagogikens synpunkt.
Att vissa psykiska könsolikheter har kunnat konstateras innebär icke
omedelbart förefintligheten av konstitutionella skillnader. Striden gäller, från
pedagogikens sida sett, icke så mycket konstaterbara differenser som orsaken
till dem. Huvudfrågan är i stället, vilka skillnader som företrädesvis beror på
arv och vilka som mest är ett resultat av olika miljöpåverkan,
Låt oss i detta sammanhang först stanna inför den i nyss citerade sammanfattning
antydda skillnaden i fråga om matematisk-teknisk begåvning! Vi har i vårt
land på denna punkt Siegvalds avhandling att tillgå. Enligt denna är den
experimentellt funna överlägsenheten hos gossarna med avseende på den
aritmetiska och tekniska begåvningen betingad av en konstitutionell olikhet
mellan könen, Inte ens starka miljöfaktorer förmår utplåna dessa differenser,
som i betydande grad bottnar i djupare liggande och - som förf, säger -
inflexibla skikt i personlighetsstrukturen, t. ex, flickornas större emotionalitet
och mindre framträdande aggressivitet,
Här skall bortses från den invändningen, att de använda testningsinstru men ten
vid sedvanlig statistisk behandling företer en nästan total samgång med
betygen i skolan och att de alltså I lika hög grad som dessa senare torde
avspegla olikheter i kunskaper, d.v.s. av miljöskdlnader lätt påverkade
prestationer. Först bör däremot nämnas förf:s förringande av miljöns betydelse
i fråga om gossars och flickors lekar och lekintressen. Olikheterna här anses
bero på medfödda skillnader i instinkter och temperament, intelligens och
begåvningsform. Dessa könsdifferenser skulle vara märkbar, innan miljöinflytelser
kunnat göra sig gällande. Detta resonemang verkar ensidigt och
förutsättningsfullt, Från olika håll har nämligen de allra tidigaste barndomsintryckens
genomgripande betydelse påvisats. Detta måste i sin tur göra oss än
försiktigare än förut, då vi uttalar oss om vad som är ärftligt eller icke,
konstitutionellt eller motsatsen. Om vi inte blundar för I hur hög grad
samhället ännu · fasthåller vid ett könsstandardiserat beteendemönster,
förefaller det därför rätt välgrundat, då man åtminstone i viss utsträckning vill
återföra skillnaden mellan könen 1 teknisk begåvning på miljölikheter, t. ex, i
enlighet med följande citat ur ett polemiskt arbete om kvinnoemancipat10nens
berättigande:
"Sedan sin tidigare barndom omges gossen av leksaker och lektyr, som befrämja
och uppodla förefintliga tekniska anlag: experimentböcker och maskiner,
konstruktionslådor o.s. v. Visar en liten flicka sig någon gång road av dessa
gossarnas sysselsättning, tillrå'ttavisas hon med: 'En liten flicka skall icke leka
med sådant, du har dina små nätta dockor' 11,
När författaren till nämnda undersökning särskilt stöder sig på det förhållandet,
att vid de flesta testuppgifterna differenserna kvarstår även i samundervisade
försöksgrupper, kan detta omöjligen utan vidare tas till intäkt för att
åtskilliga könsdifferenser är "starkt betingade av olikheter mellan könen
beträffande den psykiska konstitutionen". Man har nämligen lika stor rätt att
förmoda, att skolmiljön betyder föga för de eventuellt mycket tidigt
åstadkomna och alltfort av en starkt könsstandardiserad miljö upprätthållna
skillnaderna. Det är intressant att notera, hur Gästrin, då han funnit gossarna i
gymnasiet vara skickligare i att lösa rymdgeometriska uppgifter, återför detta
på en olikhet i hela det föregående erfarenhetsmaterialet, betingad av de båda
könens från första början tydligt differentierade livsföring. Skillnaden var
större för svenskspråkiga elever än för finskspråkiga, vilket skulle bero på att
de senare över lag lever i en mera lantlig miljö, där den erfarenhet det här
gäller kan inhämtas på ett annat sätt av bägge könen,
Än mera ohållbar törefaller för det tredje hänvisnmgen till en ursprunglig
sklllnad mellan könen I fråga om emotionalitet, aggressivitet o,s,v. Just i detta
hänseende pekar åtsklll1gt inom forskningen, som strax skall nämnas, i en helt
annan riktning.
Dessa och andra synpunkter I samband med den här diskuterade avhandlingen
ställer alltså en experimentellt funnen intellektuell könsdifferens I annan
belysnmg. Ännu starkare mdil
fråga om eventuella olikheter på känslolivets område, d.v.s. beträffande sådana
fenomen som kan rubriceras som temperamentsolikheter. Så har inom
amerikansk antropologi gjorts gällande, att s.k. maskulina och feminina
personlighetsdrag är lika löst bundna till könet som kläderna. Aggressivitet,
underkastelsebenägenhet och medkänsla har sålunda I mmdre invecklade och
därför lättare studerade kulturer än den västerländska visat sig sammanhänga
icke med könet utan med samhällsbildningen och människoidealet på resp. håll,
Ehuru invändningar givetvis kan göras även mot dessa undersökningar, verkar de
dock tillräckligt övertygande för att mana till allvarlig eftertanke. Även
beträffande västerländskt kulturområde har man i fråga om könsdifferenser av
hithörande slag börjat inta en annan ståndpunkt. Som ett typiskt exempel kan
man nämna introversionen och extraversionen,
Man kan här låta tanken gå över till den olikhet i utvecklingsrytm som man
funnit mellan könen. Puberteten kommer både fysiologiskt och psykiskt
tidigare för flickorna. Den psykiska utvecklingen har härvid oftast betraktats
som betmgad av den fysiologiska. Mot hela denna uppfattning har allvarliga
gensagor böqat resas. Det kan först och främst icke anses uteslutet, att
omg1vnmgen påverkar de fys1olog1ska processerna - 1 analogi med vad man
funnit i fråga om klimatolikheters och sociala skillnaders roll för pubertetens
framträdande. Men bortsett härifrån behöver man icke betrakta den psykiska
utvecklingen som en återspegling av den fysiologiska. Ett könsdifferentierat
ideal möter de växande: flickan skall bli medgörlig och foglig, pojken mera
aggressiv och dominerande etc., och denna påverkan genom tradition, seder och
bruk kommer tidigare för flickan i och med hennes tidigare fysiologiska
mognad. Den biologiska aspekten på puberteten och dess könsolikheter börjar
ersättas av en sociolog1sk.
Men om könsdifferenserna sålunda antmgen i vissa fall tycks vara diskutabla
eller föga framträdande eller också I andra fall mera än man först ansett kan
misstänkas bottna i olikheter beträffande miljöpåverkan för gossar och flickor,
måste pedagogiken röna inflytande härav. Dess möjligheter blir helt andra om
de könsskillnader, som man kunnat empiriskt konstatera mom västerländsk
kultur, 1 mera betydande utsträckning än förr kan räknas vara orsakade icke av
konstitutionella faktorer utan av en alltfort bestående könsstandardisering i
fråga om olika sidor av denna kultur. Pedagogikens spelrum kan då bli större,
eftersom den egentligen endast behöver räkna med eventuellt förefintliga
ärftliga olikheter för såväl gossar som flickor. Hur stort detta hänsynstagande
blir, beror sedan på vilket samhälle det gäller. Pedagogiken kan alltfort ställas
inför problemet att skapa en så effektivt könsstandardiserad påverkan som
möjligt, vilket synes medföra ett våldförande av många enskilda mdivider. Den
kan även, om så anses önskvärt, sträva mot ett totalt utplånande av nu
existerande könsdifferenser, med samtidigt tillvaratagande av vars och ens
enskilda utvecklingsmöjligheter. Detta senare alternativ kan enligt Margaret
Mead betyda en förenklmg av kulturen och en förlust för samhället. Inom
demokratisk västerländsk kultur torde pedagogikens uppgift i det här skisserade
nya läget därför snarast bli att söka ävägabringa en uppfostran, som alltfort
ger upphov till en könsdifferentiering i vissa hänseenden men likväl icke av
sådant slag, att den enskildes anlagsmässigt indicerade livsgestaltning i
väsentlig grad bringas i fara. Kulturlivet blir då alltjämt rikare fasetterat, utan
att detta behöver skada den enskilde.
Fram mot ett sådant mål och överhuvud i sammanhang med den här antydda
synen på de psykiska könsdifferensernas problem kommer pedagogiken som
vetenskap och - om jag får göra det tillägget - den pedagogiska psykologien att
konfronteras med en mängd intressanta arbetsuppgifter. Den historiska
pedagogiken kan t ex uppta frågan om manlig och kvinnlig fostran genom
seklerna och därvid undersöka i vilken utsträckning hithörande strävanden
betingats av förändringar i kvinnans andliga utrustning och möjligheter spelat
en roll. En könsdifferentierad psykologi förelåg exempelvis I den gamla
klassiska temperamentsläran, och man kan hos en sådan kommentator av denna
som Huarte pä 1500-talet möta den uppfattningen, att det kvinnliga
temperamentet, som pä det hela taget är kallt och fuktigt, ger upphov till ett
mindre lyckligt ingenium. I vilken grad är denna uppfattning själv influerad av
faktiska samtida yttre förhållanden, och hur mycket har denna och andra
psykologiska spekulationer eller iakttagelser betytt för uppfostran och
undervisning? I början av 1800-talet påpekade den kände belgiske forskaren
Adolphe Quetelet pä grundval av empiriska iakttagelser bl. a. vissa olikheter
mellan mäns och kvinnors brottsliga böjelser, skillnader som han ville tillskriva
miljön. Stuart Mill menade för sin del, att det man kallat den kvinnliga naturen
blott är förkonstlad uppfostran, och senare intog Schopenhauer en liknande
ståndpunkt. Det vore intressant att fä följa den föregående utvecklingen fram
mot denna syn och pröva i vilken utsträckning den sedan bidragit till kvinnans
successiva frigörelse under 1800-talet och till de därmed sammanhängande
pedagogiska framstegen.
Sådana problem för i sin tur omedelbart, i vad det gäller nutiden, över i den
komparativa pedagogiken. Man kan undersöka sammanhanget mellan politisk
ideologi och samtida inhemsk och utländsk psykologi i fråga om könsdifferensernas
problem i det nazistiska Tyskland och sätta resultatet i förbindelse med
den pedagogiska utvecklingen. Man kan söka finna grunderna till omsvängningen
i Sovjet med avseende på sam- och särundervisning och göra klart i vad
män den parallella förändringen och synen på den kvinnliga naturen är en
medverkande faktor eller blott en återspegling av en skiftande ideologi. Hur
kan f. ö, den starkt miljödeterminerade uppfattning, som enligt t. ex. prof. A.
A. Smirnov nu skall vara utmärkande för sovjetrysk psykologi, förenas med det
framhävande könens olikhet, som f. n. eljest framhålles som motiv för en
könsdifferentierad undervisning? Hur långt har man inom väster länds!<
demokrati såväl inom psykologisk forskning som inom pedagogiken lyckats
frigöra sig frän tradition och sociala konventioner och se verkligt förutsättningslöst
på frågorna? Problemen är legio.
Den systematiska pedagogiken får, i det förut skisserade läget, nya synpunkter
att pröva med avseende på samskolefrägan. Det gäller icke blott att finna
vägar för den könsdifferentiering och den könsutjämning, som man önskar
åstadkomma, utan också att skapa möjl!gheter till kontroll av alla vidtagna
åtgärder, eftersom man därigenom blir i stånd att lämna nytt material till
belysande av hela det här diskuterade psykologiska problemkomplexet. Men den
systematiska pedagogiken torde vidare, vid den här intagna ståndpunkten,
komma att lägga större vikt vid social fostran och föräldrafostran, och både
förskolepedagogiken och uppfostran av de vuxna kan i detta sammanhang
komma att tillmätas stor betydelse,
Den pedagogiska psykologien slutligen kan knappast, beträffande vare sig det
här diskuterade problemet eller de flesta andra, anses utgöra den tillämpning
av psykologiens landvinningar, vartill dess uppgift enligt mångas mening skulle
inskränka sig. Dels måste den pedagogiska psykologien experimentellt verifiera
tillämpningen av psykologiens grundsatser och påståenden inom uppfostran och
undervisning, dels har den många egna självständiga bidrag att lämna.
Upprepade undersökningar i Uppsala har t. ex, gett vid handen, att
intelligensproven inte har lika stor prognostisk betydelse för flickorna som för
pojkarna. De förutvarande inträdesproven (i modersmål och räkning) spelade
däremot en större roll, då det gällde att bedöma flickornas framtida
möjligheter i den högre skolan, Det är den pedagogiska psykologiens uppgift
att undersöka vad som i sista hand ligger bakom denna nog så viktiga differens,
Den kan knappast vänta sig, att psykologien ensam skall ta itu med en sådan
fråga.
Literature
Sjöstrand, W. De psykiska könsdifferenserna och pedagogiken. 29 april 1950.
Först publicerad: Sjöstrand, W. De psykiska könsdifferenserna och pedagogiken. Svenska Dagbladet 1950-04-30.
Senare publicerad: Sjöstrand, W. De psykiska könsdifferenserna och pedagogiken. 29 april 1950. I Lindberg, L. & Berge, B.-M Pedagogik som vetenskap – vetenskap som pedagogik. Installationsföreläsningar i pedagogik 1910 – 1982, 123 - 127.
Related records in Alvin
Object type
Subject, topics
Location
Linnaeus University LibraryBox 451
351 06 Växjö
Identifiers (general)
urn:nbn:se:alvin:portal:record-154785 (nbn)
Identifiers (local)
alvin-record:154785 (alvin)
Licensing of the work
CC BY-NC-ND