Language
Persons
Origin
1978-11-24
Physical description
Format: Non digital
Contents
Som det forsta mer betydande arbetet om barndomens historia framst!l.r
fransmannen Philippe Aries' "L'enfant et la vie famillale sous l'ancien regime"
fril.n 1960. Det oversattes redan 1962 till engelska som "Centuries of childhood"
och ar darigenom valkant ocksil. 1 den anglosaxiska varlden.
Bland senare behandlingar av amnet har amerikanen Lloyd deMauses insatser
kommit att sarskilt uppmarksammas. Sommaren 1973 borjade han utge
tidskriften "History of Childhood Quarterly", och 1971.f utkom det av honom
redigerade samlingsverket "The history of childhood", dar han ocksil. har skrivit
en inledande artikel. Fril.n och med den fjarde il.rgil.ngen, 1976/77, har
tidskriften bytt namn till "The Journal of Psychohistory".
DeMause har utan tv1vel fungerat som en viktig stimulator for barndomshistorisk
forsknrng. Det ar val t ex ingen tillfallighet att inte bara deMauses
samlingsverk utan ocksil. Aries' bok har utkommit i Vasttyskland i mitten av
1970-talet med bara nil.got il.rs mellanrum. I september 1978 har ett vasttyskt
forlag annonserat en tidskr1ft, "Kindheit", att utkomma fril.n och med 1979.
Denna tidskrift tycks ha en viss 1demass1g anknytnrng till deMause, vars namn
forekommer bland de I forhandsreldamen uppraknade medarbetarna.
I Sverige framtradde ett rntresse for amnet under ett par 1\r i borjan av
1970-talet, med utstallningar och bocker, t ex 1971 il.rs il.rgil.ng av Nordiska
museets och Skansens 1\rsbok "Fataburen". Intresset var delvis 1nr iktat mot
materiella Jamningar fril.n barnens !iv i gil.ngna tider: leksaker, klader,
barnbocker, men det fanns ocksil. ett intresse for de sociala villkor, under vilka
barnen, sarskilt barnen ur de fattigare folklagren, levde. Barnen som
arbetskraft har senare uppmarksammats av svenska historiker, bl a i Lund.
Medan Aries ' bok fortfarande ar det grundlaggande arbetet for Ronny
Ambjornsson i hans oversiktsartikel om barndomens historia i "Ord & Bild"
1976, marker man deMauses genomslagskraft i att den svenska dagspressen pil.
senare il.r vid flera tillfallen har refererat till honom, nar nil.got barnproblem
behandlas, som kan tankas vara fortjant av en historisk belysning.
Spr1dningen av kannedomen om Aries och deMause gor att barndomens h1storia
inte langre ar nil.got helt nytt forsknrngsomril.de, aven om de som behandlar
amnet regelmassigt pekar pil. hur Higa forskning, som har bedrivits. Snarare
kanske man kunde saga, att amnet tenderar att bl1 ett "inneamne". For en
pedagog ar det dock frapperande att nastan inga av studierna over barndomens
historia har utforts av pedagogikhistoriker i egentlig menrng. Det ar inte minst
med tanke pil. onskvardheten av att ocksil. de pedagogiska forskarna intresserar
sig for dessa fril.gor, som Jag tar upp amnet har.
Det finns naturligtvis redan mil.nga fler namn inom forskningsomril.det an Aries
och deMause. De tvil. ar dock portalfigurerna, som Jag darfor forst skall
uppehil.!Ja m1g nil.got narmare v1d.
Aries startade som demografisk forskare, och det var studiet av barnbegransnin
ens historia, som forde in honom pi!. barndomens. I Frankrike borjade enligt
Aries en medveten barnbegransning pi!. 1700-talet. En forldaring till att detta
fenomen upptradde just di!. fann han i framvaxten av en ny familjekansla, som
kretsade kring barnet och dess uppfostran. Men denna nya familjekansla hade
ocksil. andra effekter genom att satta en mur mellan det privata livet och
samhallet i ovrigt. Pi!. sil. satt leddes Aries over till fril.gan om hur synen pi!.
barndomen har skiftat. Han finner att sjalva begreppet barndom ar en relativt
ny uppfinning av 1600- och 1700-talens aristokrati och burgna borgerskap -
under inflytande av tidens filosofer. Tidigare - under medeltiden och en bit in
pi!. Nya tiden, och, nar det galler folkets breda lager annu langre - umgicks
barnen med olika il.ldrar och med olika samhallslager. Nu pi!. 1600- och
1700-talen borjade man uppfatta barndomen som en il.lder med sarskilda egenskaper,
och man blev darfor allt mer ovillig att blanda barn och vuxna, Barnets
varld begransades till familjen och till de skolor, som man borjade anordna for
en systematisk utbildning. Eftersom de var skolor uttankta av safer, som ville
uppfostra samhallet moraliskt, kom de att utmarkas av strang disciplin.
Barndomens historia blir pi!. sil. satt i Aries' ogon en vag fril.n en fri barndom i
samliv med de vuxna till en av ris och fangelsecell pil.tvingad isolering.
Talet om att det inte fanns nil.gen barndom fore 1600- och 1700-talen och, nar
det galler de stora folklagren, inte forran mycket langre fram i tiden, kan
verka forvirrande, di!. Aries samtidigt sager, att barndomen under denna
tidigare tid endast varade upp till sju il.rs il.lder. Vad Aries menar ar i forsta
hand att man inte skilde pi!. barn och vuxna efter sju il.rs il.Jder, vilket vi ju gor i
dag. En annan begreppsdistinktion, som ocksil. forekommer hos Aries, tycks mig
darfor bast uttrycka hans tankegil.ng, namligen nar han skiljer mellan "l 'enfance
courte" och "l'enfance longue", Utvecklingen bestil.r i att barndomen forlangs.
En kort barndom ar det, nar vad vi kallar barn endast ar barn under de forsta
sju il.ren och darefter tillhor det for vuxna och barn gemensamma samhallet, En
11l.ng barndom blir det daremot, om barnen ar skilda fril.n vuxensamhallet aven
efter sju il.rs il.lder,
For deMause - for att overgil. till honom - ar Aries' bild av barndomen som en
vag fril.n ett !iv i frihet mot ett !iv i tvil.ng felaktig, ja, nil.gen sorts romantisk
dyrkan av det forgil.ngna. Utvecklingen ar enligt deMause den rakt motsatta,
fril.n likgiltighet, over tvil.ng, till inkannande och hjalp.
Hans artikel "The evolution of childhood" i "The history of childhood" inleds
med stridsropet: Barndomens historia ar en nattmara, ur vili
har borjat vakna. Ju langre tillbaka i historien vi gil.r, desto sannolikare ar det
att barnen dodades, overgavs, blev slagna, terroriserades och missbrukades
sexuellt,
Tesen belaggs med exempel sil.som de foljande tre:
Fril.n franskt 1500-tal berattas om hur den lille greven av Marie foll och
traffade stentrappan, nar en av de uppassande herrarna och barnskoterskan
roade sig med att kasta honom fram och tillbaka genom det oppna fonstret.
Annu varre gick det for en bror till Henrik IV, som dog, nar man tappade honom
medan han kastades fril.n ett fonster till ett annat. Det forhil.llandet att man
roade sig med att anvanda de lindade barnen som bollar kan utnyttjas for att
demonstrera en pil.fallande likgiltighet for barnen.
Madame de Sevigne skulle ut och resa 1670. Hon hade ett barnbarn pi\ 18
milnader, som hon fcirst tankte ta med sig. Men sedan man hade varnat henne
for de faror, som resan kunde medfora for barnet, lat hon det stanna hemma. I
ett brev berattar hon hur beklagligt detta and/I var. Den !ilia flickan kan gora
hundra sm/1 saker, skriver madame. Hon pratar, smeker folk, slilr dem, korsar
sig, ber om forliltelse, niger, kysser pi\ handen, rycker pi\ axlarna, dansar,
staller sig in, klappar en under hakan. "Kort sagt, jag kan roa mig med henne i
timmar. Jag vill inte att hon ska do". Madame de Sevigne forefaller inte lika
likgiltig for barnet som det bollande hovfolket drygt hundra /Ir tidigare. Men
orsaken dartill tycks vara, att hon tanker pi\ det noje av barnet, som hon skulle
g/1 miste om, om det dog. Hennes brev kan tolkas som ett belagg for en attityd
till smil barn liknande den till en avgudad knahund dresserad att gora konster.
En amerikansk barnflicka skulle nilgot av ilren kring 1880 gil pil fest. For att
veta var hon under tiden hade sin tvM.riga skyddsling varnade hon henne for att
det fanns en forskracklig svart man gomd i rummet. Han skulle ta henne, om
hon steg upp ur sangen eller gav det minsta ljud ifriln sig. For sakerhets skull
tillverkade barnflickan en mansfigur med stirrande ogon och ofantlig mun. Nar
barnet hade somnat placerade hon dockan vid sangandan. Att denna handelse
har giltt till eftervarlden beror pi\ att flickan satt dad i sangen, i fasa stirrande
pi\ monstret, nar barnflickan kom hem friln festen. Detta exempel kan
11lustrera deMauses tes om "barndomen som en nattmara, ur vilken vi forst
nyligen har borjat vakna".
Sex stadier i sattet att behandla barn har enligt deMause avlost varandra. Den
antika tidsilldern ar barnamordets tid, di\ man rutinmassigt loste sina
svilrigheter att ta hand om barnen genom att doda dem, Nar man hade
accepterat att barnen hade en sjal, fick man noja sig med att overge dem:
lamna dem till en amma, ett kloster, en fosterfamilj, till andras hem som
tjanare eller gisslan, eller overge dem emotionellt i hemmet. Tidsperioden sags
ha varat mellan 300- och 1200-talen. Under 1300- till 1600-talen tillats barnen
att komma in i foraldrarnas kansloliv, men foraldrarnas relation till dem var
ambivalent. Samtidigt som man alskade sina barn, milste man ge dem deras
ratta form, Barnen beskrevs garna som ett vax eller en !era, att formas - och
det med hugg och slag, Det fjarde sattet att forhillla sig till sina barn ar att
tranga sig pi\ dem. Det var 1700-talets beteende. Foraldrarna kom nu annu
narmare sina barn, och sant inkannande var mojligt. Men nar man kom barnen
s/1 nara, gallde det samtidigt att kontrollera deras inre, deras vrede, deras
behov, deras vilja. Under 1800- och fram till mitten av 1900-talet framtradde
det femte stadiet, socialisationens forhilllningssatt. Det gallde nu mindre att
besegra barnets vilja an att leda det pi\ den ratta vagen, Iara det att anpassa
sig. I det sjatte stadiet slutligen, som silledes borjar vid mitten av vilrt
ilrhundrade, forekommer inga forsok att forma vanor. Barnen antas veta battre
an foraldrarna vad de behover, och foraldrarna ar snarare barnens tjanare an
tvartom.
Det bor tillaggas, att tidssattnrngen av de olika stadierna sags bygga pil deras
forsta upptradande i de mest avancerade folkgrupperna i de mest avancerade
landerna.
DeMause tycks forena en starkt pessimistisk syn pil manniskans aggressiva satt
att behandla sina barn med en pilfallande utvecklingsoptimism. Det skall
erkannas, att han i en annan uppsats fornekar att han ar nilgon optimist, men
uppenbarligen betecknar hans stadieschema en utveckling mot vad han sjalv
betraktar som onskvarda foraldra-barn-relat1oner. Att utvecklingen har kunnat
g/l. 11.t detta h/l.ll viii deMause forklara med sin s k "psychogenic theory". Den
g/l.r ut p/l. att relat10nerna mellan foraldrar och barn utvecl
"generationernas tryck". Varje ny foraldrageneration har form/l.ga att g/l.
tillbaka till sina barns 11.Jdersniv/l. och klara av deras angslan p/l. ett battre satt
andra g!l.ngen an de lyckades med under sin egen barndom. Barndomens historia
blir p/l. s/l. satt en serie av allt tatare narmanden mellan den vuxne och barnet.
Det m/l.ste observeras, att deMause utg/l.r fr/l.n en psykoanalyt1sk referensram.
Huvudtanken med hans arbete ar att studiet av historiens skiftande
barndomsvarldar skall kunna bli en empirisk bas for slutsatser om hur olika
personlighetsmonster utbildas hos individer och grupper och darmed ocks/l.
forklara vad som har skett och sker i samhallet. P/l. detta satt kan man forstA
varfor hans tidskrift har dopts om till "The Journal of Psychohistory". Historien
blir psykoanalyserad. Dess centrala !
ekonomiska eller teknologiska forhAllanden, utan i de personlighetsforandringar,
som skapas av de pA varandra foljande generationernas foraldra-barnrelationer.
"The psychogenic theory" har betecknats som gryningen till en ny era i vAr
forst/l.else av manniskan - men dA ar det ocksA en annan psykoanalytiker som
talar. Teorm har inte kunnat undg/l. negat1v kritik. Recensionen av "The history
of childhood" i "The American Historical Review" 197 5, av historieprofessorn
vid Virginiauniversitetet Joseph F. Kett, borjar med att saga att nio av de t10
uppsatserna i boken bidrar ti! v/l.r forst/l.else av hur barns sociala pos1t10n har
forandrats och hur de har behandlats. Med andra ord, den t1onde - deMauses
egen inledande uppsats - gor det inte, Nastan allt i hans angreppssatt bedoms
som felaktigt. Han generaliserar utifr!l.n enstaka exempel, 111.ter bli att relatera
barnens villkor till de vuxnas i ett speciellt samhalle och bortser oberattigat
fr!l.n vad kulturella, ekonomiska och demografiska forh/l.llanden har betytt.
Andra invandningar, som har riktats mot "the psychogenic theory", ar att det
inte har visats att samma utveclding kannetecknar andra samhallen an den
vastliga kulturens och att monstret formodligen ocks/l. avviker i olika
samhallslager (deMauses teori tycks forutsatta en mer eller mindre automatisk
forandring i foraldrabarn-relationerna genom det s k "generationernas tryck").
Min egen bedomning ar att "The history of childhood" liksom deMauses tidskrift
tvingar lasaren till ett standigt s/l.llande av agnar fr!l.n vetet, Samtidigt m/l.ste
man erkanna att insatsen ar imponerande och har medfort en omfa ttande
materialinsamling av betydelse aven for den som viii anvanda ett annat
angreppssatt an de Ma use. I 197 5 11.rs 11.rg/l.ng av "History of Childhood
Quarterly" forekommer t ex en stor och mycket anvandbar bibliografi over alla
slags arbeten med relevans till barndomens h1storia. Samlmgsverkets och
tidskriftens artiklar redov1sar sina kallor p!l. ett bibliografiskt foredomligt satt,
och den vetenskapliga noapparaten ar regelmassigt av ansenlig langd - detta
galler ocks/l. deMauses egna artiklar. Ur de av deMause redigerade skrifterna
kan man ocks!l. hamta prov p/l. negativ kritik mot honom.
Efter dessa kortfattade presentationer av Aries och deMause skall jag overg!l.
till nAgra synpunkter p/l. de amnesomr/l.den, som en just av pedagoger utford
barndomshistorisk forskning kan inriktas mot, och p!l. de metodiska problem,
som detta studium erb1uder.
Forst fortjanar dt att overvagas, om man p.'I n.'lgot lampligt satt kan avgransa
barndomens h1stor1a som ett objekt for pedagogisk forskning. Eftersom barnen
lever i och tillhor samhallet, kan man naturligtvis annars saga, att nastan allt i
g.'lngna t1ders samhallen liksom i v.'lrt eget p.'I nAgot satt har samband med
barnen. Ett par exempel: En av de foreteeJser i barns llv i gAngna tider, som
har ti!Jdragit s1g uppmarksamhet, ar barntiggeriet. Men barntiggeriet har direkt
samband med de vuxnas t1ggeri och med fattigdomen som samhallsfenomen.
Det behandlas darfor bast I detta sammanhang - s.'lsom i Sverige Lars Levander
red an 19 311 gav oss ett kapiteJ om "Tiggarbarn" men i sin bok "Fa ttigt folk och
t1ggare", De Atgarder, som man vidtog for att soka rAda bot pA barns nod tillhor
soc1aJv.'lrdens, till en del skoJans h1storia. Barnarbetet ar ett annat
uppmarksammat amne, men b§de dess uppkomst och forsvrnnande har samband
med naringslivets, 1 forsta hand industrrns, historia och behov.
Som tre uppg1fter, som I sarskdd grad tycks vara lampade for pedagogikens
b1drag till den barndomshistoriska forskningen, skulle jag vdja se studier av:
J) synen p§ barndomen som en avgransad §Jdersperiod manniskans !iv
2) den emotionella relationen mellan vuxna och barn
3) barn§ldersgruppens rnterna akt1 v1 teter.
J) Syn en p§ barn do men, om, och i s§ fall hur den har forandrats ar ett amne
vars fr§gor mera handlar om de vuxnas syn p§ barnen an om barnen sjalva,
men det gor dem inte mindre vikt1ga. Synen p§ barndomen ar n§got som
man !Ar forsoka harleda ur olika pusselbitar. Barntiggeriet som samhallsfenomen
belyser rnte i sig sjalvt denna problematik, men kunskap om hur
gamla barn var, nar de forst sandes ut att tigga, kan vara en s§dan pusselbit,
Synen p§ barndomens histor1a var det amne, som Aries tog upp, Det
forefaller m1g att Just Aries ' begrepp "den korta" och "den l§nga"
barndomen ger en anvandbar termrnologi. Termerna kan forst§s utgora
beskrivningar av faktiska forh§!Janden: barnarbetet i jordbrukarhemmen
eller I industrierna betydde t ex att barndomen for dessa arbetande barn
fortfarande var kort, medan den obligatoriska skolans inforande forlangde
barndomen i tier samhallslager an tidigare. Men den anvandning av
termerna kort och !Ang barndom, som Jag i forsta hand tanker pA, ar som
beskrivningar av princ1piella uppfattningar om hur man vill att barn skall
leva. Den l§nga barndomen som ideal kan, men behaver inte, vara knuten
till skol ans utbyggnad och skolt:dens for langning, I 1800-talets romantik
men ocks§ fram i vArt eget Arhundrade har filosofer och pedagoger s§lunda
upptratt som kampat for en l§ng barndom, som inte skulle vara intvingad i
kunskapsinlarning och d§ inte heller i stader och civilisation. Detta ideal
avspegJas I mAnga litterara gangskildringar. Det for vuxna och barn
gemensamma l1v, som Aries sager ha utmarkt medeltiden, framst§r § andra
s1dan for andra som ett mera idealt tillst§nd an en avskild barndom, Man
kan t ex se att mAnga I dagens barnbocker och massmedier bemodar sig om
att t1digt ge barnen kunskap om varldens nod och dess politiska
debattamnen. Det ar en tendens tillbaka mot den korta barndomen, en
motvilja mot en J§ng barndom som ett skyddat reservat,
Man har under senare decennier blivit van att behova svara p§ fr§gan vad
historisk forskning om det ena och det andra ar bra for, Mitt senaste
exempel v1sar att barndomsh1stor1sk forskning i hog grad kan utnyttJas for
att forst.§. och bedoma nutida ideal. I det historiska perspektivet belyses
deras forutsattningar och konsekvenser.
V.§.ra forestallnrngar om barns faktiska egenskaper har vidare ofta ett
historiskt forflutet, De kan framst.§. som sjalvklara axiom men kanske inte
alltid om man rnr dem presenterade 1 sitt historiska sammanhang. Ett
studium av dessa forestallningars historia ar med andra ord av varde for
dagens barnpsykologer, som skall tolka sina fynd. Ett exempel: Den antika
temperamentslaran (dvs om kroppsvatskorna) beharskade barnpsykologin en
bra bit in p.§. Nya tiden. Enligt denna Iara kannetecknades ett barn av
fuktighet och varme. Ur detta axiomatiskt accepterade forh.§.llande s.§.g man
sig i st.§.nd att harleda att de hade gott minne (hjarnans fuktiga mjukhet
gjorde att allt Jatt inpraglades), men att de samtidigt brast i fornuft
(fuktigheten och varmen satte ig.§.ng en rorelse 1 hjarnan, som hindrade
tankande p.§. Jangre sikt). Detta kan vi nu skratta .§.t, men Jasaren av
barnpsykologiska bocker erinrar sig distinktionen mellan utantillarning och
inlarning av meningsfyllt material, och att det brukar p.§.st.§.s, att barn har
lattare att Iara sig utantill an vuxna, medan de lyckas samre an de vuxna
nar det galler att komma ih.§.g sammanhang. Sv.§.righeten att uppfatta mera
komplicerade sammanhang kan naturligtvis ha en annan orsak an den
temperamentslaran gav, men det Jigger .§.tminstone for mig nara till hands
att fr.§.ga, i hur hog grad man kan ha tolkat psykologiska undersokningsresultat
utifr.§.n som halvt sjalvklara uppfattade forestallningar utan att man
har gjort klart for sig, att dessa axiom kan tankas g.§. tillbaka p.§. aldre
spekulationer som ingen egentligen langre tror p.§.. P.§. liknande satt
forestaller jag mig att den fortfarande aktuella diskussionen om barnets
utveckling ar kontinuerlig eller diskontinuerlig kan vara belastad med aldre
forestallningar om att manniskolivet kan indelas i avgransade perioder.
S.§.val nar det galler v.§.r princip1ella uppfattning om hur vi vill att barn ska!!
vara som i fr.§.ga om axiomat1ska forestallningar om barns faktiska
egenskaper lever vi i samband med g.§.ngna tider. Att reda ut vad detta
egentligen innebar och vilka konsekvenser det har ar en uppgift for den
barndomshistoriska forskningen. Detta samband med g.§.ngna tider betyder .§.
andra sidan, att vi skall vara forsiktiga med att utg.§. fr.§.n att vi forst.§.r
allting s.§. mycket battre an forr i varlden. En popular villfarelse, som
exemplifierar denna falska overlagsenhet mot det forflutna, ar det i
utvecklingspsykologiska arbeten av ganska sent datum forekommande
p.§.st.§.endet att den tidigare konstnarliga framstallningen av barnet visade en
vuxen i miniatyr med den vuxnes kroppsproportioner. Ocks.§. Aries tillampar
denna form av konsthistorisk bevisning, ehuru han inte g.§.r langre an till att
saga att barnets kroppsproportioner saknas i den medeltida konsten fore
1200-talet. En undersokning av konsthistor ieprofessorn vid Michiganuniversitetet
Ilene H. Forsyth, publicerad 1976 i "The Journal of Psychohistory",
for denna tidpunkt ytterligare tillbaka genom att g.§. igenom de sallsynta
men dock bevarade fragmenten av barnavbildningar fr.§.n 800- till
1100-talen. Resultatet blir att det aven under denna tid fanns ett verkligt
intresse for barnet och dess egenskaper. Att barnets kroppsproportioner och
andra speciella karakteristika var observerade av den antika konsten ar
valkant. Hela forestallningen om att man forr inte s.§.g skillnaden mellan ett
barn och en vuxen tycks p.§. detta satt li:isas upp.
2) Ett annat amne for barndomshistorisk forskning ar den emotionella
relationen mellan vuxna och barn. Nar vi kommer in p detta omrde, blir
deMause aktuell, eftersom det ar vad han har intresserat sig for. Hans teori
om de sex stadierna i fi:ira!dra-barn-forhllandet innebar sannolikt en alltfi:ir
stark fi:irenkling. I de andra medarbetarnas artiklar i "The history of
childhood", som var och en behandlar en viss historisk epok, fil.r man ett
intryck av att de alla viii finna en fi:irandring till det battre i den tid de
studerar. I
alltid har funnits vid sidan av varandra. Man kan ocksil observera, att
deMause sja!v sager, att man kan betrakta hans sex stadier som sex olika
forhilllningssatt till barn i nutiden. Det vasentliga, som man kan hamta friln
deMause, ar att de emotionella re]ationerna mellan vuxna och barn varierar,
och att man kan hoppas att fi:irstil dessa relationer battre genom ett
historiskt perspektiv. I en recensionsartikel i rgilngen 1977 av "The Journal
of Psychohistory" har Barbara Finkelstein friln MaryJanduniversitetet
framhil!lit vikten av att vad som har komm1t att kaJJas pedagogikhistoria
och barndomsh1storia relateras till varandra. Frilgor, som ar av den storsta
vikt for pedagogikhistorien, sags vara hur de emotione!Ja attityderna till
barn pilverkar uppfostran i hem, sko!a, kyrka, fritidsliv . etc och vilket
forhil!Jandet ar mellan uppfostran och utveckling av manskliga re!ationer. I
en tid dil de emot1one1Ja millen for skolan betonas och diskuteras ar det
rimligt att ocksil komplettera det tradit10nella pedagogikh1storiska studiet
med sildana frgestallnrngar. Det behaver ju inte betyda att man som
deMause upphor att intressera s1g for de sociala, ekonomiska och
teknolog1ska fi:irhllandenas betyde!se for den pedagogiska praktiken.
3) BarnJdersgruppens interna akt1viteter ar ett tredje omrilde for barndomshistoriska
studier. Ett barnens sjalvstandiga !iv i hemmets omede!bara
narhet men andil fjarran friln och oberoende av de vuxna ar val
dokumenterat I barnlitteratur sedan 1800-ta!et - ett fiktivt material
visserl1gen men ofta grundat pil forfattarnas egna barndomsminnen. De
ski!dringar, som Jag tanker p.§, beskriver soc1a!a mi!joer dar fi:iraldrarna hade
rd och mojlighet att Jilta barnen leva s1tt eget !iv. I varje fall i vrt
ilrhundrade breddades dock den socia!a basen for sildana aktiviteter.
Detta amne har ny Jig en aktualiserats av Utbildningsdepartementets
Barnkulturgrupp i dess rapport friln 1978, "Barnen och kulturen". Man menar
att den i dag medeli\lders generationen ar den forsta generation svenska
barn, som fick en chans att spela kula, bygga kojor etc bara for att det var
ro!igt. Samtidigt sager man, att dessa barntraditionselement I dag ar
forsvunna och foreslilr iltgarder for att stodja dem. Det forefaller mig
moj!Jgt att Barnkulturgruppen ar alltfor pessimistisk; kanske har nya
traditioner byggts upp !
a!dre tradition har forsvunn1t. Om - som Barnku!turgruppen fi:irmodar -
Jektraditionen i dag skulle ha fi:irsvunr.1t, terstilr emellertid endast den
h1storiska metoden for att studera vardet av denna tradition.
Till den barndomsh1storiska forsknrngen hor sledes att studera hur
barntraditionens kulture!ement kom till under gilngna tider - det har
troligen a!Jt1d giltt en vag frn vuxen- till barnkultur. Detta ar av
principiellt rntresse for att battre kunna bedoma, om ett bortfall i nutiden
av gamla lekar ar ett ont eller inte. Viktigast ar kanske dock att studera de
konsekvenser, som barnilldersgruppens interna aktiviteter hade. Hypotetiskt
kan man tanka s1g, att de har utgjort ett forsvar mot de vuxnas ingrepp och
p satt har varit en viktig faktor i den ensklida mann1skans utveckling.
Dessa konsekvenser kan studeras i ett h1storiskt perspektiv, aven om
barnldersgruppens intern a aktivi teter skulle ha var1 t socialt begransade -
t ex endast vant en romantisk medelklasstradition frn 1800-talet. Mojligt
forefaller mig dock att dessa aktiviteter kan ha haft och har en betydligt
storre utbredning socialt och 1 tiden.
Jag vill avsluta med ngra ord om den barndomshistoriska forskningens
metodiska problem.
1. Svrigheten att finna ett tillrackligt allsidigt kallmaterial ar formodligen
det storsta problemet, eftersom s mnga barn I det forflutna ar anonyma
och inte har lamnat ngra dokument efter sig. De barndomshistor1ska
forskarna har dock redan sprat upp ett betydande material, och mer str
troligen att finna. Svensk barndomshistorisk forskning behaver sjalvfallet
inte agna s1g spec1ellt t svenskt material, men om vi vill komplettera med
material frn vrt eget land, str v1 infor ett modosamt uppsprnings- och
katalogiseringsarbete. A andra s1dan kan intressanta belysningar tankas
komma frn lander, vilkas mater1al inte tidigare 1 ngon hogre grad har
utnyttjats.
2. Ett annat problem besUr 1 hur kallorna anvands.
DeMause har betonat ett sdant problem genom att framhlla att man inte
rnr forvaxla fikt1va berattelser med det verkliga livet. Man kan inte rn veta
ngot om vad som verkligen hande i 1800-talets amerikanska hem genom att
lasa "Tom Sawyer", sager han. Denna synpunkt rnr kanske rnte overdrivas.
Skonlitteraturens barnsk!ldrrngar gr ofta tlllbaka p forfattarnas
barndomsminnen, och om man t ex viii studera synen p barnen snarare an
hur barn verkligen hade det, kan forfattarnas medvetna eller omedvetna
attityder ge tskilliga fingervisnrngar. A andra sidan bor alla barndomsminnen
granskas kritiskt, inte minst darfor att tolkningen av ens minnen latt
influeras av olika faktorer t ex av sdana barnpsykologiska teor1er, som man
senare I livet har kommit i kontakt med.
Samtidiga uppteckningar av barns beteenden och behandling i std med
moderna barnpsykologers kunde uppfattas som det ideala kallmaterialet.
Det ar kanske anledningen till intresset for den skildr ing av den franske
160 I fodde kungen Ludvig XIIl:s barndom, som har givits av hans lakare Jean
Heroard. Heroard antecknade dag for dag all t som intraffade. Han har
utnyttjats bde av Aries och av amerikanen David Hunt i hans 1970
publicerade "Parents and children in history". Men har kommer ett annat
problem in. Var kronprinsens barndom typisk for 20 miljoner fransmans?
Elizabeth Wirth Marvick frn Claremont Graduate School har i "Journal of
Interdisciplinary History" 197 4 ppekat, att det intresse, som !-Ieroards
journal visar att man agnade Ludvigs sexuella utveckhng och dess
stimulerande, och som har fascrnerat forskare som Aries och Hunt, mste ses
i samband med att Ludvig var den forste kronprins, som hade fotts p 80 r,
och att det var en statsangelagenhet att dynastrn kunde foras vidare genom
honom. Det £inns darfor ingen anledning att som Aries forutsatta att
forhllandena var likartade hos andra adelsman eller hos vanligt folk. Av
den omstandigheten, att Ludvigs far och mor i borjan hade foga kontakt med
sin son, drar Hunt vittg!lende slutsatser om att man p!I den tiden var mer
svartsjuka p!I sma hustrurs forh!lllande till sina saner an de ar i dag, Men att
drottningen sjalv skulle ha skott sin son var en politisk omojlighet s!I Jange
som hon inte hade v1sat att hon kunde foda flera saner. En skilsmassa var en
standig mojlighet; Henrik IV hade redan en g!lng skilt sig fr!ln en ofruktsam
hustru.
Ett material som Heroards journal kan s!lledes tankas vara i hog grad
atypiskt, Men bev1sningen genom exempel ar overhuvudtaget ett problem.
S!ldan bevisning karakteriserar i stor utstracknmg den hittillsvarande
barndomshistoriska forskningen. Jag har redan ur en till deMause negativ
recension refererat mvandnmgen att han generaliserar utifr!ln enstaka
exempel. Naturligtvis ar det enstaka exemplet ur h1storien inte alltid
vardelost. Det kan tjana som en tankestallare, en blixtbelysning. Men
andra sidan kan man finna exempel nastan p!I vad som heist. Jag har, nar jag
talade om deMause, tergivit tre exempel ur hans inledande uppsats i
samlingsverket av l 974. Man bollar med lindade barn utan att tanka p!I vad
som kan handa nar man tappar dem, man ser p!I sm!I barn som n!lgot att roa
sig med i stil med dresserade knahundar, man skrammer barn med
skrackfigurer for att h!llla dem stilla. Det ar ingen tvekan om att s!ldana
h1stor1er ar agnade att gora en undrande och orol1g. Men problemet ar hur
allmanna eller specifika s!ldana handelser i h1storien har varit.
Jag sade tidigare, att jag tycker att det ar en intressant forskningsuppgift
att ta reda p!I om de barn!lldersgruppens mterna aktiviteter, som vi hor om
fr!ln v1ssa samhallsmiljoer sedan 1800-talet, har haft en storre utbredning
socialt och i tiden, Nar jag traffar p!I exempel, som tycks antyda att s!I har
varit forh!lllandet, faster jag mig darfor vid dem. Ur en uppsats av Michael
Goodich 1 "History of Childhood Quarterly" l 97 5 om encyklopedisten
Bartholomaeus Angl1cus, baccalaureus i Paris l 230 och forfattare till
kompllationen "De proprietatibus rerum", dar han ocks!I behandlar barn,
antecknar jag s!llunda n!lgra rader: Barn en lever utan tanke och bekymmer,
de bryr s1g bara om skamt, fruktar ingenting annat an att £!I stryk av
kappen. De skriker i ett kor, pladdrar och skrattar. Nar deras modrar tvattar
och kammar dem, kampar de och gor motst!lnd. Nar de har blivit tvattade,
smutsar de ner sig igen. De tanker bara p!I sin mage och vill all tid ha n!lgot
att ata och dricka. De tanker bara p!I nuet och bryr sig inte om framtiden,
De betraktar oviktiga saker som viktiga och viktiga saker som av Higa
betydelse. De tycker om att prata med och ta r!ld av barn som de sjalva,
men de flyr och undviker aldre manniskors sallskap. - Detta l!lter knappast
som Aries skildring av den medeltida barndomen I samliv med de vuxna; de
barn, som Bartholomaeus sktldrar, erinrar mera om Tom Sawyer och hans
vanner.
Fr!ln Ivy Pinchbecks och Margaret Hewi tts "Children m English Society" (de!
1, 1969), ett arbete om den engelska barnomsorgens historia, antecknar jag
hur 1500-talets larlmgar gav skr!lna bekymmer. Skomakarna i Carlisle
fattade beslut om att forbJuda sma larlingar att tillverka, salja eller spela
fotboll utan mastarens tlllst!lnd. Kopmannen I Newcastle forbjod sina
larlingar att spela taming och kort, musicera p!I gatorna, kla sig
extravagant eller ha alltfor l!lngt Mr. De som mte !ltlydde bestammelserna
om hr och kladedrakt riskerade skr!lets fangelse p!I brad och svagdricka. En
larling fordes in for domstolen for att han hade anvant ovettig spr!lk till en
kvinna och blev ocksil. satt pil. bred och svagdricka. - Det Jigger nara tdl
hands att i dessa bril.ldga, nasv1sa, med avvikande klader och hil.r forsedda
engelska 1500-talslarlingar kiinna igen vil.ra dagars ungdomsgang.
Men - det ar alltsil. den metodiska fril.gan - hur mycket vil.gar man lita pil.
sil.dana enstaka exempel? Jag ser sjalv hur garna jag viii dra v1ttgil.ende
slutsatser av nil.gra fil. och kanske pil. ett eller annat satt osakra belagg.
For att undvika ett godtyckligt uval av exempel, som passar m i forskarens
hypoteser, bar nil.gen form av samplingsforfarande vid urvalet av materialet
foretas. Pedagogiska forskare, som ar vana v1d sil.dana forfaranden, bor
kunna medverka vid utvecklandet av en lamplig teknik.
3. En tredje metodisk uppglft for den barndomsh1storiska forskningen ar att
finna nya former for en systemat1sk behandlmg av materialet. Det kan t ex
bli fril.ga om att skapa scheman for klassificering. Jag forestaller mig
sil.lunda, att forskare med erfarenheter av pedagog1sk och psykologisk
forskning skulle kunna forbattra ett schema som deMauses stadier i
foraldra-barn-relationerna genom att for andamil.let v1dareutveckla
befintliga skattningsscheman for studier av moderna uppfostringsattityder.
Med en metodisk uppstramning, agnad att gora forskningsomril.det mindre
tillgangligt for anmarkningar om godtyckligt intvingande av materialet 1 en
i forvag uppgjord ram, bar ett studium av barndomens h1storia kunna ge
vikt1g information for vil.r tids arbete med barn och uppfostran - detta
oberoende av om forandringarna i synen pil. barndomen och 1 barnens villkor
har varit stora eller om det omvant skulle vara sil. att likheterna mellan
gångna tider och vil.r egen ar storre an skillnaderna.
Literature
Klingberg, G. Hur barn är och bör vara – om barndomshistorisk forskning. 24 november 1978.
Först publicerad: Klingberg, G. Hur barn är och bör vara. Lundaforskare föreläser, 1979, nr 11, 71 - 79.
Senare publicerad: Klingberg, G. Hur barn är och bör vara – om barndomshistorisk forskning. 24 november 1978. . I Lindberg, L. & Berge, B.-M Pedagogik som vetenskap – vetenskap som pedagogik. Installationsföreläsningar i pedagogik 1910 – 1982, 205 – 214.
Related records in Alvin
Object type
Subject, topics
Location
Linnaeus University LibraryBox 451
351 06 Växjö
Identifiers (general)
urn:nbn:se:alvin:portal:record-154827 (nbn)
Identifiers (local)
alvin-record:154827 (alvin)
Licensing of the work
CC BY-NC-ND