Högwälborne Hr Baron och Prèsident
så och
Wälborne, Edle och Högacktade
Herrar Bergs Råd och Assessorer.
Såsom Hans Kongl: Maijt genom Bref af den 14. Maji nästwekne, til Eders Excellence och Höglofl: Kongl: Collegium, i nåder behagat tillägga mig et Gratial af sex hundrade daler silfwermynt årligen, på Höglofl: Kongl: Collegii stat, til des iag med någon tienlig Beställning kan warda ihug kommen; altså är till Eders Excellence och Höglofl: Kongl: Collegium min allerödmiukaste begiäran, det Höglofl: Kongl: Collegium täcktes höggunstigt foga den anstalt, at iag berörde Sex hundrade dalr smt wärckeligen må til godo niuta, ifrån ofwanhugstberörde Hans Kongl: Maijts nådigste skrifwelses dato.
Emot hwilken huga gunst, iag med diup wördnad städse förblifwer Eders Excellences och Höglofl: Kongl. Collegii
allerödmiukaste tienare
Carl Linnaeus[2]
EXPLANATORY NOTES
1. The undated letter was sent in to the Swedish Board of Mines in Stockholm 30 October 1739 o.s. See Zenzén, “Om Bergskollegii mineralkabinett”, 122-124.
2. Only the signature by Linnaeus.